Göteborgsposten – 16 februari 1867, sida 1

—1— 54 AAAA i I hospitalet. 1 Emellertid har den skildring at mannen som offenthggjordes, åstadkommit en temliger skomisk effekt, i det å ena sidan det beställ ssamma sqvallret, ifrån kaffejuntornas tissel ock tassel inom lyckta dörrar ända till ungkarlskotterjernas mera högljudda utbyte af idåer så de offentliga schweitzerierna, roat sig med Jatt utsprida än den ena än den andra befängda gissningen på personer, hvilka endast en till det yttersta stegrad nyfikenhet borde kunsna göra till töremål för så skymfande misstankar och hvilka också kunnat skratta rätt godt åt alltsammans. A andra sidan ha en mängd smärta ungherrar med små svarta mustascher vid en extraordinarie tilt i spegeln helt plötsligt kommit under fund med hvad ingen annan mensklig varelse hittills kunnat upptäcka, att nemligen en gifmild Försyn jemväl utrustat dem med fsina anletsdrag, och kanske ha de törolämpade utbrustit: Hur fatalt att bli så oskyldigt utpakad! Lugnen eder små gossar, gån beskedligt ännu en gång till spegeln; ha vi inte rätt: ni, dyre sire, har ju en veritabol Norrköpingsnäsa, under det er nysapparat, beklagansvärde sunge man, har en betänklig likhet med det lutande tornet i Pisa. Varen derlöre trankila; att kalla edra anletsdrag fina? vore i sanning ett groft misstag. Sedan mannen i fråga emellertid nu är upptäckt, lemna vi alla gröfre och finare fysionomiska funderingar i sitt värde, och derföre lärer väl mer än en vara oss tacksam. Med den ofvannämnda historien sammanhänger en annan, hvilken för något öfver ett år sedan utgjorde allmänna samtalsämnet här i staden. Ett stort antal gifta och ogifta damer hade nemligen pr lokalposten sått sig tillsända bref, uppfyllda af de vämjeligaste gemenheter i bildoch skriftspråk. De noggranna efterforskningar, hvilka af vederbörande, efter behörig anmälan, anställdes, ledde i första början icke till någon upptäckt, men redan för någon tid sedan kom man genom att kombinera en mängd misstänkta omständigheter den anonyme bretskrifvaren på spåren, och just i dagarne bar denne erkänt sitt brott. Då de personer, hvilka kunnat anse sig kränkta genom hans nesliga beteende, icke velat draga saken inför domstolen, har han, för denna gäng fått undslippa med en allvarlig näpst. Då detta förfarande från vederbörandes sida hufvudsakligen varit dikteradt af undseende för den brottsliges anhöriga, torde deremot icke vara något att anmärka. Den allmänna rättskänslan skall i alla fall finna sig tillfredsställd genom de samvetsförbråelser, den känsla af skam, som utan tvifvel måste medfölja medvetandet om att varå upphotsman till dylika bedrifter. Att namngifva honom skulle således vara att motverka den goda afsigt som de pereoner, han så groft förolämpat, visat genon: att ej vilja beifra saken. Här eger för öfrigt skaldens kraftiga anathema sin fulla tillämplighet, då han utbrister: Förtig hans ätt, nämn ej hans stam, Hvälf ej på dem hans brolt! Må ingen rodna för hans skam, Den drabbar honom blott! Men redan alltför länge ha vi uppehållit oss vid ledsamma och plågsamma ecener, Jåtom oss derföre nu vända våra blickar till angenämare vyer. Har ni kanske lust att i vårt sällskap företaga en liten resa? Ni eger sjelf att välja. Skola vi först besöka vårt broderland Norge, kasta en blick på det vackra pauoramat af IKristiania och tillsammans ocundra den öfver all beskrifning hänförande utsigten från Kroykleven. Skola vi derester bege oss till den tjusande Mälardrottningen, vårt eget herrliga Stockholm, skola vi, vid dei förtrollande skådespel densamma från alla håll erbjuder, sucka med Nybom: Jag är för arm Dig blomsterströ, Se Napoli och sedan dö, Får vara nog för mig! — — Skola vi derefter göra en trip på kontinenten? Kontinenten? Huru obetydligt, huru intetsägande! Hela verlden står öppen för oss! ; Europas förnämsta hufvudstäder skola låta: sina leende daflor upprullas för oss, dess mest romantiska trakter skola fägna våra ögon. Vi: skola genomkorsa Parix boulevarder, från S:t Jacques ryktbara torn kasta en blick öfver verldsstaden vid våra fötter, vi skola genomvandra Louvrens af konstskatter upptyllda gallerier, med själen genomtrangd af stora minnen dröja vid Napoleon d. I:stes graf i Invalidhotellet och vi skola sluta med att dinera tillsammans i Grand Isötels praktfulla mat-! sal. Vi skola förflytta oss från Paris till Zondon — blekna icke min nådigaste, ni behötver icke irukta för passagen mellan Calais och Dover, här kommer ingen sjösjuka i fråga, i le enda suckar, som kunna smyga sig örver dra sköna läppar, äro suckar at välbehag, le enda utrop, ni kommer att uppge, uttryck js if den mest blandade förtjusning. Bucking-i sam-palatsets glänsande salar, Windsors hrakl-! nlla Ham C Qqä