Göteborgsposten – 16 februari 1867, sida 1

88 oo 1 p.JIA BI 1 nugLV 11 Vv5 ——— — —— lemna Älbions ö, genomströfva Schweiz och Tyrolen, vi skola lyssna till springvattnets porl på lejongården i Alhambra, skola under lag rars och pinjers skugga i palatset Bobolis trädgård sörsjunka i hänryckning öfver Tirenre la bella, skola drömmande vandra kring bland minnesmärkena i det fordom så stolta Roma, skola smida ihop en dålig canzonetta vid åsynen af Golfen och Vesuren, spela engelsmän bland klassiska ruiner i Pompeji och spisa en saftig apelsin utanför katedralen i I Messina. Vi skola slutligen ge Europa en god dag, vi skola genomsträfva Egypten, Nubien och Syrien, besöka Siam och Moluckerna, störsriska oss med ett bad i Kador Boto på Java, deltaga i en bröllopsprocession på Suimatra, dricka en kopp äkta veritabelt kejsarithe i Nangasaki, och innan vi veta ordet af, ett, itu, tre, befinna oss midt på Broadway i NewI york. Vi skola återvända till Gamla Verlden, vi skola göra som Jackson Ilaines, vi skola hedra Ryssland med vår närvaro, och vi skola lå se, att den mäktige kolossen i öster kan i bjuda på ganska intressanta utsigter. om han rill. Och efter allt detta skola vi återvända! till vårt kära Stockholm, vi skola göra en visit hos en gammal bekant, Malmska hvalen,: han, som kommit sjelfva ÅKladderadatsche att witza, men som vid det här laget kanske icke har dec för fett. Men, min herre, hvarifrån taga penningur till omkostnaderna för en så vidt omtattande resa? Oppnoa erelegauta portmonnä, min nådigaste, tag fram 1 rdr rmt och begil er upp i den fordna Leksalen, ty der är det som hr Zau uppställt sina stereoskopiska bilder, och ni skall sanuerligen icke ångra visiten Det är oss nemligen ett verkligt nöje att kunna försäkra, att det fördelaktiga rykte, som föregått denna utställning alldeles icke öfverdrifvit dess förtjenster. För att från början? till slut hinna genomgå densamma skulle sordras minst en dag, ty aila bilderna äro lika förträffligt återgifna. Skulle vi vilja särskildt utmärka några voro det de i Serien N:o 358 och 39 befintliga e. k. skulpturgallerierna, vid hvilkas genomgående man förswi hela dess vidd kan up satta hvilken förvånande synvilla stereoskopet kan framkalla. Dessa mästerverk i marmor och metall stå ju så lifligt framför mig, att jag skulle vilja vidröra dem, dessa praktfulla salar öppna ju sig så inbjudande att jag skulle vilja ila tramåt på dess marmorrutor. Man betrakte t. ex. endast perspektivet i N:o 3 af serien 38: galleriet Chiramonti i Vatikanen i RBom och säge sedan att vi rosat för mycket. Allt detta kan dock lör öfrigt icke beskrifvas, den som för godt pris önskar tillbringa några ytterst angenäma timmar, han försumme derföre icke det tillsälle dertill som hr Laus utställning erbjuder! Att Göteborgs teaterpublik kan räcka till att på två teatrar samtidigt åstadkomma goda hus, har under veckan klarligen bevisats. -De båda direktörerna behöfva ännu alldeles icke se snedt på hvarandra och kritiken har icke hjerta att störa en publik som finner sig road. A Mindre Teatern har fru Boström genom sitt förträlfliga spel som Sophie Arnould i Jag spisar hos min mor ännu en gang sörskaffat konstvännen en njntningsrik stand, och de båda förälskade Kronofogdarne ha kommit salongen att genljuda af skrattsalvor. Våra hedervärda landtbor har för fjerde gången presenterat sig sör oss stadsbor och så har på Thorsdags atton det mest själsupptriskande af alla skratt, glada barns ohejdade utbrott at munterhet, hos mången af oss äldre återkallat minnet af de för alltid försvunna stunder då äfven vi kunde ha riktigt roligt. Den sofvande sköna i skogen som man, orätt, forttar att kalla Octave Fenillets tendensstycke, lyckades icke väcka något särdeles intresse hos publiken; det låg rent ut sagdt en viss sömnaktighet utbredd öfver bå de scenen och salongen, hvilket torde antyda att stycket för rår publik gerna kan sosva den eviga sömnen. Mera litaktighet väckte då Bröollopet på Ulfåsa, hvars fosterländska uppränning, klingande språk och förtjensifulla uppsättning, icke förfelat att slå an, äfven om åtskillig af hutvudpartierna vid i förlorade något af den dramatiska särg författaren liksom publiken såkerligen gerna skulle ha sett komma den till del.