Göteborgsposten – 15 februari 1867, sida 1

on supposition rörande saktori-styresmannens var härå; vi anhålla äfven att få framställa Nn supposition häröfver, ehuru den kommel stt utsalla helt annorlunda. Vi föreställa oss hemligen att styresmannen skall svara ungeär sålunda: först och främst kunna nägra enskilda gevärsdelar ej tillverkas, förr än man vet, om den nya modellen i ett eller flera hänseende får någon likhet med den gamla, och detta torde, hvad särskildt piporna angår, ej bli händelsen, enär dessa troligen komma att tillverkas af gjutstål och borras massiva. Försök i detta afseende äro redan gjorda, ehuru de ej utfallit tillfredsställande, hvartöre dessa gjutstålspipor sannolikt till en början och så länge priset på dessa här hemma är högre än det, som de utländska betinga, komma att borrade införskritvas. Det är beklagligt, att så måste ske, men det är ej nog att vara patriot, man måste ock vara en ekonomisk sådan och vi anse derföre ett, ej för knappt tilltaget, anslag af riksdagen till denna industris uppmuntran inom landet såsom af behofvet högligen påkalladt. Vi antaga att styresmannen vidare skall säga: vid ett gevärsfaktori finnas en mängd olika yrken och arbetare såsom pipoch låssmeder, borrare, pipfilare, retflare, beslags-, laddstocks-och bajonettsmeder samt stockmakare. IIvad skola alla de öfriga göra, då det endast är några å slag af gevärsdelar, som tillverkas? Skola de svälta? Bretskrifvaren har säkerligen ej lagt tillräcklig vigt på den svårighet vid ett faktoris planmessiga skötande, hvilken ligger i att rätt fördela arbetet, så att ej somliga arbetare gynnas på de öfrigas bekostnad, utan så att hela mekanismen dritves jemnt Sannt är, att jernarbetare kunna fås i Eskilstuna fristad, men tror då brefskrifvaren att träarbetare växa på träd? Att så icke är fallet, bevisas bäst deraf, att vid båda faktorierna klagas öfver brist på sådana, och man hade då ej heller behöft göra så många i allmänhet misslyckade försök med inventerandet och anskaffandet af stockmaskiner, hvilka, oss veterligen, ännu ej visat sig användbara. Brefskrifvarens uppmaning till riksdagen att ej offra stora summor till inköp at utländska gevär, anse vi oss ej kunna gilla. VIl man en gång på allvar söka lösrycka sig ur det gamla oefterrättlighets-tillståndet, då en ny gevärsmodell hvart annat år eiler så omkring hörde till regeln och då endast 4,000 gevär årligen tillverkades (hvarigenom också våra geviärsförråder hafva en viss likhet med modellkammare !), så måste vi så hastigt som möjligt förskaffa oss så många gevär, att armeen, sall på krigsfot, genast kan med sådana al samma modell beväpnas. Då nu landets egna faktorier ej kunna uppfylla dessa fordringar på anskaffandet af gevär, på en gång hastigt och till större myckenhet, måste vi derföre, åtminstone till en början, i utlandet göra boställningar al gevär. Innan vi atsluta denna uppsats, må det illåtas oss uttrycka en upprikug önskan om att vapenkomitens arbeten måtte krönas med II fr äng. på det att den tid ej måtte vara långt aflögsen, då vi kunna motse antagandet at o i allo suligod och tidsenlig gevärsmodell samt derom att, sedan en sådan blifvit fastställd, riksdagen måtte bevilja nödiga anslag icke allenast i och tör möjligast kyndsamma anskaffandet af nodigt antal gevär, utan älven till maskiner vid så väl det nskilda saktoriet som kronans, på det vapecindustrien inom landet måtte höjas och vi inom en ej aflägsen tid i detta afseende måtte kunna röra oss oberoende af utlandet.