Göteborgsposten – 13 februari 1867, sida 1

14 Smedjegatan. Götebor 2 C— kring hälften behöfde inbetalas. Lika framgång hade affärens kreditföretag. I spetsen tör bolaget trädde några at firmans tidigare innehafvare jemte andra finanskapaciteter, och ingen farkost syntes under lyckligare omständigheter kunna gått till sjös, då bolaget hösten 1865 började sin verksamhet. Och likväl dolde denna med ett helt folks förtroende mottagna reorganisation den största svindel, som den på sådana så ytterligt rika sista dekaden har att uppvisa. Då denna förändring törsiggick, då familjen Gurney för en halt million pund sterling lade sin affär med både activa och passiva på enkors, faderlösas, pensionärers och smäfolks skuldror, var bankirhuset redan hopplöst bankrutt. Här och der hade väl misstankar uppstått, men så fruktansvärd var husets makt, så föga skrupulöst bruk gjordes deraf, att ingen vågade hviska ett ord af betänklighet. I hela London fanns icke en advokat, som vågade taga ett lagligt steg mot huset, eller ifall han gjorde det, hade han ej mod att utföra sin pligt. Föliden häraf blef, att huset herrskade oinskränkt och att man ansåg det lika så rikt som mäktigt, lika så ärligt som rikt. Att emellertid redan år 1860 det stod illa till med husets affärer bevisas bäst deraf, att detta år en at delegarne genomdref, det ingen af bolagsmännen singe uppbära några inkomster tills törestående eller säkra förluster åter blifvit ersatta. På fem år uppgick sedermera delegarnes vinstkonto till 940,000 — men en del af denna vinst erhölls derigenom att man fortfor med de oförnuftiga spekulationerna. Sålunda blef under loppet af år 1865 för huset ingenting annat öfrigt än att välja mellan öppen bankrutt eller att upprätta ett aktiebolag, hvilken utväg, moraliskt och juridiskt betraktad, måste anses som ett vida värre ondt än de olyckor den skulle athjelpa. Enligt nyssnämnde delegares uppgift hade huset år 1865 icke mindre än 4,190,000 osäkra fordringar, för hvilka så godt som ingen betalning kunde väntas. I en hemlig konklav lemnades följande för offentligheten icke bestämda uppgifter: Man räknade med afdrag af möjligen ingående liqvider deficit i förlorade fordringar till 3.117.000 . Såsom aktiva uppställde deremot delegarne 940, 000 L besparad vinst, såsom det hette, deras fasta egendom 2.320, 000 K, deras hus i Lombard Street 45.000 och ersättning för afstående at affärerna 500,000 L. I prospekten åter som inbjöd till aktie teckning blef affärernas ställning skildrad som öfver all beskrifning blomstrande. Affärsegarnes nedlåtenhet att låta annat folk deltaga i deras vinst förklarades af deras behof att arbeta med ännu större kapitaler. Af det rätta tillståndet erfor man intet, ty bedrägeriet skulle då genast blifvit genomskådadt. De uppgisna 940.000 voro nemligen i sjelfva verket en ytterligare fordran på huset och att tillgodogöra sig med 500,000 för alståendet af en bankrutt affär är väl ett af de fräckaste tilltag som den slappa köpmansmoralen i våra dagar tillåtit sig. Affären var samma dag den öfverlemnades åt aktiebolaget icke blott ingenting värd, utan en sådan skuldbörda tryckte på densamma, att äfven med de på bedrägligt sätt tillockade nya kapitalerna den icke kunde bära sig mer än några månader utan redan den omnämnda svarta fredagen gick öfverända. Då verkligen denna firmas fall förorsakade den oerhörda panik, hvilken ryckte med sig så många andra hus i hvirfveln, kan man lätt föreställa sig hvilka kolossala affärer den måste haft. Om eljest ett stort Londonerhus faller, står det vanligen i sammanhang blott med ett måttligt antal andra hus. Dessa lida väl betydliga törluster, men ha ej ——r—