Göteborgsposten – 13 februari 1867, sida 1

— Jag vill göra er hvilken annan tjenst ni behagar, utom denna; en sådan fin gentleman tycks ni vara. Jag skulle ej för allt i verlden vilja väcka upp min stackars sjuke sonson — tillochmed om ni erbjöd mig femtio sexpencestycken. Mr h. måste sålunda uppskjuta att träffa Shad till följande dagen. Han gick omkring till kojans baksida, der han trodde sig skola finna en stig som ledde direkte genom skogen, i hvilket fall han skulle få kortare väg att gå. Nyfikenheten dref honom att vända sig om och se på kojan; han märkte då att det fanns en dörr äfven på baksidan, så att master Shad och hans aktningsvärda mormor hade tvenne inoch utgångar. Följande stigen åt, hvilken var smalare än han hade väntat, skyndade mr Lydney med hustiga steg framåt. Det var en ljus natt, men i skogen der han vandrade var det mörkt. Han hade gått halfvägs genom skogen, som var mycket tit der, då ett prasslande ljud nådde hans öra. Mr Lydney hade hört att många misstänkta personer ströfvade omkring i skogen nattetid, hvarföre han drog sig in bland träden för att kunna se hvem som skulle komma utan att sjelf bli sedd. Det var Wilfred Lester. Flämtande, ifrig och upprörd banade han sig fram mellan träden der ingen stig fanns, Han hoppade öfver gångstigen, inträngde mellan träden på motsatta sidan och rusade på rakt mot sitt hem. Mr Lydney qvarstod orörlig. Han såg ej efter honom ty träden hindrade honom derifrån, men han undrade hvad hans brådska kunde betyda och hvarföre han varit ute.