Göteborgsposten – 13 februari 1867, sida 1

Derpå följde ett slagsmål och slutligen hördes ett triumfrop från Shad, hvilket tycktes angifva honom som segrare. Mr Lydney gaf fönsterluckorna ett de slag. Fullkomlig tystnad följde på detta: de stridande parterna hade hört bultningen och tydligen blitvit bestörta. Det blef några förstulna rörelser derinne och mr Lydney tyckte en dörr öÖ pnas. Han knackade ännu en gång på. Hufvudet af en qvinna syntes i fönstret höger om honom. Kojan hade två rum, båda på nedra botten, och ett fönster i hvardera. Hon öppnade fönsterluckorna och stack ut sitt ansigte genom öppningen — ett rödt, skrynkligt ansigte, hvaröfver satt en mössa i trasor, sannolikt tillfölje af den nyligen timade striden. — Har ni begatt mord här? frugade mr Lydney. — Jag läste högt mina böner, om detta är att begå mord, svarade damen. Hvad menar ni med en sådan fråga? Den fräcka osanningen kom mr Lydney att för ett ögonblick häpna. Hvad tjenade det till att s illa ord på en sådan qvinna? — Jag vill tala med Shad, sade han. — Shad! Jag kan ej gå och störa hans nattro. Shad har gått till sängs och sofver redan. — Ni fräcka gamla varelse! utropade han ofrivilligt. Jag förvånar mig öfver att ni kan viga komma fram med sådana osanningar! Ni och Shad har nyss varit i slagsmåg om ett sexponcestycke. Låt mig säga er att soxpenSK är hans, ty jag gaf honom det. dundran