Göteborgsposten – 12 februari 1867, sida 1

En gammal konstnär, länge en framstående talang, alltid lika utmärkt för sitt anspråkslösa väsende, som för sin outtröttliga arbetsamhet, lika skicklig som nitisk lärare, professorn vid Musikaliska akademiens konservatorium Carl Ehrenreich, afled här i Måndags 66 år gammal, sedan ban nära ett halft sekel med det berömvärdaste nit verkat för militärmusikens framgång i Sverige. Sjelf en utmärkt solist på klarinett var han en förträffligdinstruktör på nästan alla instrumenter, och har utbildat ett ofantligt stort antal elever, bland hvilka många hafva honom att tacka ej blott för undervisning utan äfven för den bästa omvårdnad. Vid trenne regementen, der han varit anställd såsom musikdirektör, hade han för dess musikkårer bildat pensionskassor. Han lefde helt och hållet för sitt kall och egnade sig deråt så uteslutande, att det räknades som en högtid då han kunde förmås besöka någon af sina vänner. Endast de timmar på dagen då han upptogs af undervisning var han skild från sitt skrifbord; der satt han från tidigt på morgonen till sent på aftonen, alltid sysselsatt med notskrifning. Men tog han sig då aldrig motion? Jo bevars, hvarje morgon och hvarje atton, alltid på ett bestämdt