Göteborgsposten – 12 februari 1867, sida 1

förbehållsamhet ingaf ej myndigheternas man goda tankar. Jag får sålunda räkna på att ni anstränger er för att hjelpa mig återfinna det förlorade? — Ja, på lagligt sätt. Vi skola göra vårt bästa. Mr Lydney gick ut; polisinspektoren stillde sig i dörren och såg efter honom då han försvann i aftonens mörker. Då han erkände att det från början till slut var en besynnerlig händelse, talade mr Bent alldeles som han tänkte. Nu då han sett och talat med den unge mannen försvagades den tro som lord Dane först ingifvit honom, att Lydney var en äfventyrare. Den unge mannens språk och uppförande voro en hederlig mans och en gentlemans, och mr Bent hade funnit sig vara vida mindre tvär i sitt uppförande mot honom än han förut haft för afsigt att vara. — Jag vill bli hängd om det ej är något hos honom som påminner mig om lord Dane! sade inspektorn i det kan vaknade ur sin tankegång. Han hade alldeles samma befallande sätt. Beträffande skrinet — Hallo, sir! är ni tillbaka igen? — Det har fallit mig in, att det torde vara af nytta att erbjuda en belöning för upptäckande af skrinet, sade mr Lydney. Hvad tror ni derom? — Ja, sir, det torde vara af nytta, svarade polisinspektorn. Jag har under ett par minuter öfvervägt saken och tror att skrinet måste ha blifvit stulet från kärran under det den var på väg till slottet. Jag kan ej inse någon annan möjlighet. Vi ha två eller tre karakterslösa personer i Danesheld som äro äldre och starkare än Shad,