Göteborgsposten – 11 februari 1867, sida 2

TTAAA H:: — lagsaker, om det ej stödes af bevis. Ni är amerikanare har man sagt mig? — åtillvida som jag blifvit född på amerikansk jord — icke vidare. Min far var engelsman, min mor fransyska. Min fars familj har ansoende i England och vet att stå på sin rätt. — Inspektörens öron öppaade sig en tum vidare och hans tunga var färdig. — Hvarest bo de? I hvad del af England? Lydney? lydney? Namnet är icke bekant för mig såsom buret af någon mera ansedd familj. — Det är som jag sagt er. Jag kan ej gifva er vidare underrättelse. Ni måste tro mig på mitt ord. — Meu hvad kan hindra er från att omtala det? frågode officern. — Det är min ensak, var det kalla svaret. — Mycket bra, sir; ni har sagt just så så mycket som jag väntade att ni skulle säga och ej mera, fortfor polisofficern. Ni försäkrar att ni är någonting förnämt och stort, och när jag ber er lemna öfvertygande bevis derpå, vägrar ni det. Tror ni verkligen, att man skall kunna lyssna till en anklagelse af er mot lord Dane? Lydney betraktade honom under tystnad. Han tänkte efter. (Forts.)