Göteborgsposten – 7 februari 1867, sida 1

värdshusvärden hade blifvit bortkallad, och mr Home afhandlade lugnt ämnet. När han slutat hade den öfvertygelsen alltmera rotfästat sig hos den yngre mannen, att skrinet var i Dance Castle och hölls undandoldt af lorden. Han sökte ej göra reda för sig huru detta kunde vara möjligt gentemot de osannolikheter som Bruff framställt; han endast kom till den öfvertygelsen att det måste vara så. Sonare på eftermiddagen begaf han sig till Dane Hall i ett ärende till squire Lester och mötte denne gentleman som kom ut derifrån i sällskap med lady Adelaide. kkiPaget väntade utanför och de hade synbarligen brådtom. — Jag fruktar att jag kommer i en oläglig stund, anmärkte mr Lydney. Jag önskade tala med er, mr Lester, rörande en angelägen affär. Lady Adelaide hade ej träffat den unge främlingen förr. Hon hade sett honom på gatan och tyckt att han var en mycket vacker ung man. Hon visade sig också nu särdeles artig mot honom. — Jag hoppas ert ärende kan uppskjutas, sade hon. Mr Lester och jag ämna oss ut, och vi ha redan dröjt alltför länge. Går det ej an att vänta tills i afton? — Jo visserligen, svarade mr Lydney. — Stig då in i afton, mr Lydney, tillade squire Lester. Klockan åtta eller nio, när ni behagar. Lady Adelaide skall bjuda er på en kopp the. Mr Losters känslor för uige Lydaey voro af mycket vänlig beskaffenhet. Han hade tackat honom för den tjenst ma gjort Maria och en viss förtrolignot hado uppstått