Göteborgsposten – 7 februari 1867, sida 1

det glödande intresset, utan äfven vetenskapen, i anspråk, och dervidlag torde de verkliga fackoch yrkesmännen, äfven om de blott ega vanliga själsgåtvor, blifva till nytta, gentemot de förutsättningslösa. Antagligen skola isynnerhet Bjerkander, Sven Nilsson och — Östman varmt förorda ett allmänt värnepligtssystems införande och den gamla, stående armåens undanskjutande; men på samma gång ifrigt påyrka att den nya solkhären icke får kosta mer än den gamla och helst mindre än det gamla försvarsverket, ty deras praktiska blick säger dem, att en reform, som medför besparing, är att föredraga. De skola, förmodar jag, ty de ega en oförvillad uppfattning at sina fördelar, fordra garantier för att reformen ej belastar jordbrukarne med högre bördor, än de törmå bära, och i den vägen lida de städse al en viss, ganska ursäktlig knäsvagllet. I alla händelser blir det ingen lätt uppgift för utskottet att nöjaktigt lösa det svåra problemet, och de skola sannolikt mer än en gång önska sig ett stort stycke af den vises sten, ja, möjligen hela stenen, och ändå få de skörda otack nå slutet