Göteborgsposten – 6 februari 1867, sida 1

26 vo9075 AAQA WAW AE ——— — kussion öfver grefve Ugglas motion ang. ärendenas behandling i utskotten och isynnerhet huruvida röstpluraliteten skall utrönas genom öppen eller sluten votering. Frih. Bildt kun le icke finna meningen af motioI nen vara någon annan, än åvägabringande af förbud I för utskotten att besluta öppna votering. Tal. trodde, jan då, enl. nya grundlagen, utskotten numera endast vore utredande och föreslående myndigheter, funnes ingen anledning att göra något stadgande i den syftning, som moticnären tycktes önska. Grefve af Ugglag ansåg det vara tids nog att utförligare behandla frågan vid dess återkomst från utskottet samt sökte visa, att den af förra talaren påpekade karaktersskilnaden mellan utskotten under den nya representationen och den gamla icke vore af den nya riksdagsordningen afsedd. Frih. af Ugglas delade denna åsigt. Alla bestämmelser rörande utskotten vore desumma som 10rr, om man undantager hvad under ständsförfattningen stadgades om förstärkt utskott. Talaren hemställde, om det kunde vara skäl att frångå en så gammal praxis, som den, enligt hvilken voteringarna inom utskotten hittills varit slutna, samt trodde, att då grundlagen ej stadgat, huru vid öppen votering majoritet skall vinnas, hade den ej medgifvit detta omröstningssätt. Det vore för öfrigt allt skäl, att utskottens arbetssätt vore lika med kamrarnes. Grefve Wachtmeister, H., kunde ej se något skäl att nu, mera än förr, binda utskotten med reglementariska stadganden. Bestämmelsen, att voteriagarna i kamrarna skola vara slutna, hade sin grund i orsaker, som ej voro tillämpliga på utskotten. Taluren önskade, att utskottet för arbetsordninge uppgörande måtte taga i betraktande, huruvida ej i nämnda arbetsordning kunde inläggas en af innehåll, att utskotten vid riksdagens början oga bestämma voteringssättet, dock så, att om, i händelse af öppen omröstning, denna kifver paria vota, sluten omröstning skall ske, älvensom att dylik omröstving måste söretagas, när minst tre utskottsledamöter sadant önska. Herr Heijkensköld kunde ej inse, huru vid öppen votering skulle förfaras i händelse af paria vota, och trodde, art det sätt, som af andra talare blifvit uppgifvet, skulle bidraga till att onödigt förlänga riksdagen. Hr Wallenberg fann sig cj at det, som blifvit anfördt, öfvertygad, att nya grundlagen mera än den gamla lade något hinder i vägen lör den öppna omrostningen. Statsutskottet hade beslutat iakttaga detta omröstningssätt, och talaren onskade, att rättigheten att bestämma i denna sak måtte fortfarande komma utskotten tlll del. Friherre Bildt sökte adagalägga, att den at honom omnämrda karaktersskilnaden verkligen förefunnes och uppenbarade sig tydligast i det fordna vigtiga stadgandet rörande förstärkt utskotts myndighet. Den öppna voteringen vore ett moraliskt godt såsom bidragande av föröka utskottsledamöternas sjelfständighet. Friherre Sprengtporten och grefve C. G Mörner, kunde ej biträda denua mening, utan yrkade, att den rätt grundlagen tillförsäkrade hvarje riksgtagsman att begära sluten votering, måtte hallas i helgd, vare sig det gällde kommares eller atskotts saumanträde. Hr Rydir ansåg, att öppen omröstvivg utan olägenhet kunde ske i sådana utskott, som endast hade att afgilva utlatanden och förslag, men oj i sådana, som tillika egde att besluta. Lämpligast vore emellertid att icke nu stadga något härom, utan öfverlemna at utskotten att sjelfva uppgöra sin arbetsordning. Ställde sig talaren på grefve af Ugglas ståndpunkt, kunde han ej finna annat, än att dennes förslag, om det antoges, skulle leda till betänkliga omvägar och onödig tidsutdrägt. Hr v. Koch trodde alla kunna vara öfver. ens derom, att grundlagen medgaf båda omröstningssätten, och önskade, att, då riksdagsordningen tillerkände kamrarne rätt att bestämma rörande utskottens arbetssätt, beslut snart måtte blifva fattadt i frågan. Grefvo E. Sparre var öfvertygad, att då grundlagen förutsatt sluten votering, måste det stå hvar och en Öppet att begära en sådan. Motionen blef slutligen remitterad till det tillfälliga utskott, som har att handlägga frågan om arbetsordningen. l andra kammaren upplästes i Måndags protokollet öfver den sammankomst, som hällits af kammarens talmän och sekreterare för grupperingen af de motioner, sow blifvit till tillfälliga utskott hänvisade och uppgick antalet af nämnda motioner till 39. Komiterade hade sammanfört dessa i fem särskilda grupper, hvadan lika många tillfälliga utskott borde tillsättas, nemligon: 1:0 ett för behandling at frågor rörande solkundervisningen eller elementarläroverken, dit 7 motioner skulle hänvisas, 2:o ett för trägor rörande förändringar i embetsverkens organisation och embetsmännens ställning etc. dit jemväl 7 motioner hörde, 3:o ett för frågor, ang. lindring i rustningsoch roteringsbesvären, till hvilket 4 motioner skulle remitteras, 4:o ett för behandling at ekonomiska författningsfrågor, i hvilket ämne 12 motioner blifvit väckta, samt 5:o ett för motioner af blandadt innehåll, hvilkas antal uppgick till 9. Detta förslag till fördelning bordlades.