Göteborgsposten – 5 februari 1867, sida 3

Underrättelserna om kejsarinnan Char lotte af Mexico lyda gunstiga; hennes till tistånd lemnar föga mera öfrigt att önska. Hoi yttrar liflig önskan om, att så fort som möj slist kunna återvända till Mexico. I Preussens deputerade kammare hål tilas nu dagligen en eller två plena, emedar presidenten framhållit nödvändigheten af at fgöra slut på de ännu återstående arbetena I Förhandlingarne vända sig uteslutande kring inre preussiska frågor, isynnerhet skattefrågor I provinsen Posen likasom i de polsk: distrikterna af Vestpreussen råder f. n. er ovanlig valrörelse bland alla polska innevånare. Äfsigten är att få så många polska kandidater som möjligt in i nordtyska parlamentet, och det skall då vara dessas uppgif att nedlägga högtidlig protest mot provinserna Posens och Preussens införlifning i det nordtyska förbundet. Det säges äfven, att den polska emigrationen i utlandet skall skicka monstre-petioner i samma riktning till riks dagen i Berlin. Ryssland vill ännu icke indraga sin diplomati i de tyska småstaterna. Nu senast har det tillsatt en ny gesandt i Weimar. Inom Bayerns riksrådskammare har den nye förste ministern Hohenlohe förklarat, alt han med förbund med Preussen menade ett på grundvalen af fullt likaberättigande afslutadt fördrag. I den orientaliska frågan ser det alltjemt så brokigt ut som möjligt. Spänningen mellan Turkiet och Grekland stiger med hvarje ögonblick mera. Turkiet kastar alltjemt nya trupper in i de till Grekland gränsande provinserna, och Porten har inkallat den betydande reserven af 150,000 man. Grekiska regeringen å sin sida har inkommit till landtdagen med ett lagförslag, enl. hvilket den grekiska hären skall bringas upp till 31,000 man, af hvilka de 14,000 skola utgöra den ståendo hären och de 17,000 bilda reserven. Krigsministern motiverade förslaget med att hänvisa till de turkiska rustningarne och Portens hotande noter samt till den starka jäsningen bland de kristna i Turkiet. Grekland:, yttrade ministern, utmanar ingen; det önskar fred, men utan förödmjukelse. I Serbien rustar man sig som om frihetskawpen skulle stånda redan i morgon. I kanongjuteriet vid Kragujevecz arbetas natt och dag; från utländska vapenfabriker väntas en siudning af 45,000 tändnålsgevär. Vid högskolan i Belgrad hållas föreläsningar i krigsvetenskapen, och de serbiska studenterna öfva sig dagligen i vapen från kl. 4 till 6; så fort kriget är inne skola de anställas som officerare i folkbeväpningen. Serberna kunna knappast afvakta det ögonblick då de skola rycka i fält och strida för sitt oberoende; entusiasmen är allmän. Alit är beredt till strid, och man endast truktar för, att Porten skall göra oftergiter, som sordroja striden, ty Serbien vill nu fullständigt lösrycka sig från Turkiet. Ryssland följer uppmärksamt händelserna i Orienten och meddelar nu ej längre permission utötver d. 1 Maj. I Konstantinopel berättas, det Porten blitvit underrättad om, att en tolf fartyg stark nordamerikansk eskader är i antågande och vill kryssa i de levantiska farvattnen.