Göteborgsposten – 5 februari 1867, sida 1

umtliga stallen JemvaI 10OSHummer 101JFÅDP Å 9 —— Ö —— Hedlund, sannolikt ledamot i det blifvande särskildta utskottet. Den förre, alltid vaksam, vindicerade statsutskottets rättighet och förpligtelse i här ofvan antydda sall. Den senare svarade med ett närgånget, på gränsen af personlighet stående anfall mot de föregående riksdagarnes statsutskott, och prisade Gud särskilat derföre att det ej längre var nämnde utskott eller något utskott, utan kamrarne, som: hade beslutanderätten. Några episoder i hr Hedlunds anförande återförde häradshösd. Isberg i åhörarnes minne. Man fruktade att en sammandrabbning mellan de begge representanterna skulle ega rum — anledningar dertill saknades visst icke —; men hr Björck iakttog den takt, som tillkommer en gammal erfaren riksdagsman och upptog ej den handske som hr Hedlund i ungdomligt öfvermod utkastade. Emellertid tager jag mig friheten framkomma med ännu en förutsägelse. En konflikt förestår mellan de begge Göteborgsrepresentanterna. Det synes tydligt att hr Hedlund i nästan alla de frågor i hvilka hr Björck yttrar sig, genast derefter ådagalägger ett påtagligt bemödande att vara af annan åsigt. Så länge det icke gäller vigtigare principfrågor, är denna meningsskiljaktighet ej af någon betydenhet och kan ej föranleda till någon konflikt; men detta kan svårligen fortgå i längden, med mindre än att den ene skulle förändra skaplynne, eller den andra öfvergifva sin väl befästade position. Vid hr Hedlunds följande motion, om uppskattning af indelta armns boställen, erinrade hr Björck att den ifrågasatta åtgärden redan var fullständigt utredd och således icke nu behöflig. Här kom hr Björcks långa riksdagsertarenhet motionären till nytta. Hr Hedlunds motion om accis å hvitbetssockertillverkningen rönte en ganska omild behandling at flera talare. C. A. Larsson förmälde sig alls icke känna igen den utmärkte representanten från Göteborg; hr Hierta varnade mot återinförandet at det förhatliga accissystemet; landshöfd. v. Troil meddelade flera intressanta uppgifter om hvitbetsodlingens svårigneter äfven i Skåne, och alla som ytirade sig tycktes vara ense derom, att motionen minst sagdt var för tidigt väckt, innan det hade visat sig att hvitbetstillverkningen åstadkom någon minskning i den beräknade sockertullen. Med temlig visshet tror jag mig kunna törutsäga att hr Hedlunds ofvannämnda motion hvarken inom bevillningsutskottet eller i kamrarne vinner något afseende. Af de hittills i första kammaren väckta motioner torde kammarherren Trolles om berättigande sör hypoteksföreningarne att, oberoende at IIpoteksbanken, upptaga lån, vara den märkligaste, icke minst för den under diskussionen uttalade missbelåtenheten med nämnde bank, hvilken strängt klandrades för sin oförmåga att uppnegociera tillräckliga kapitaler. Det är onekligen betecknande att man ena dagen säger: statens kredit lider af att så många lån upptagas, andra dagen säger man: krediten lider icke deraf, att hypoteksföreningarne få utsläppa obligationer, således upptaga lån ad libitum. Men är det icke sannolikt att om hypoteksbanken ej förmår anskaffa lån på drägliga vilkor, så skall det blifva ändå svårare för de inbördes konkurrerande hypoteksföreningarne? Men största uppmärksamheten har dock trih. Liljencrantzs i andra kammaren väckta motion om diplomatiska kårens, eller rättare sagdt hela tredje hufvudtitelns reduktion, ådragit sig. Motionären har hittills — deri olik så många andra af kammarens ledamöter — afhållit sig ifrån att deltaga i de obetydliga debatterna; han synes hafva koncentrerat hele ARSENAL SEE ANETTE NATET ESSEN