Göteborgsposten – 4 februari 1867, sida 2

— Jag kan bestämdt intyga, sir, att detta ej skett. Nyckelu har aldrig varit ur min hand. Mr Lydney sade ej något mera. Han kände sig säker om att skrinet blifvit borttaget och började se sig omkring, för att upptäcka gömstället. Hans blick föll på en dörr i väggen och han vred omkring den nyckel som satt i dess lås. Utom ett par trefötter, stödda mot väggen, var fördjupningen inom denna dörr tom. — Det ir ju som trolleri, anmärkte miss Dane. Om lådan verkligen fördes upp i kärran, som ni försäkrar bäste sir, då måste kärran ha fört det tillbaka igen; det är den enda lösning jag kan ge åt saken. Min bror måste ha fått höra att det tillhörde er och har säkert sändt det till er bostad. Men denna hypothes kullkastades af Bruff, som förklarade att när kärren kärran kördes bort från porten, var den fullkomligt tom. Mr Lydney tycktes tänka efter och frågade derpå vid hvad tid han kunde träffa lord Dane. Bruf och äfven miss Dane sade att det ej var sannolikt att han skulle vara hemma före middagstimman, De skulle äta tidigt denna dag — klockan 6. Önskande miss Dane godmorgon — till stor sorg för henne; ty hon skulle gerna ha velat behålla en så intagande man hos sig hela dugen — aflägsnade sig mr Lydney och gick att söka kärran och myjölnardrängarne, sedan Bruff sagt honom hvar han sannolikt skulle finna dem. — LOK