Göteborgsposten – 4 februari 1867, sida 2

Fran Utlandet. Times Washingtonskorrespondenc har hatt ett enskilt samtal med presidenten Johnson, som deri redogjort för sin upptattning af den allmänna ställningen i Amerikas Förenta Stater. Af detta samtal meddelar nu korresp. en intressant analys, ur hvilken vi återgitva detta: Washington d. 10 Januari. -Det är några månader sedan jag sist såg presidenten, och jag önskade lifligt att erfara hans åsigter om landets ställning och de sista få månadernas händelser. Mr Johnson var nog god att i dag på eftermiddagen förunna mig ett samtal i Hvita Huset, och han framställde tör mig de äsigter, som jag med hans tillåtelse vill försöka att upprepa tör eder, -Presidenten sade, att den dager hvari ban i närvarande ögonblick såg de allmänna angelägenheterna, var den, att en minoritet inom landet sökte påtvinga majoriteten sina meningar. Deona minoritet visste, att vigtskålen skulle slå emot den, om det fulla anlalet af staterna voro representeradt inom kongressen, och de voro i följd häraf oböjliga i sitt beslut att hålla dem derifrån. Om en gång tolket kunde bringas uli atv förstå, att det gäller grundprinciperna för regeringen och ej blott trägan om det ena eller andra pardets orvervigt, skulle man kunna hoppas, att rättvisa skulle skipas. Under valen sistl. höst tramkom man på ett fiffigt sätt med falska utgångspunkter, och öfver dem uttalade folket ett omdöme. Man sade det, aw om Sydstaterna äterinsläpptes i kongressen, skulle det nationala intresset sväfva i fars, och de stannade ej för att öfvertänka, huruvida detta var sannt eller icke. De glömde den svaghet, till hvilken Södern hade bragts, och de betänkte aldrig, att det likväl ovilkorugen måste lyda Norden, den starkare makten --med starka trupper bakom sig. -Ven, fortfor presidenten, det är omöjligt, att frågan skulle kunna stanna här. Sydstaterna ha efter hand bragts ullbaka ull riktig samverkan med det allmänna regeringsmaskineriet. Regeringen och staterna hade småningom narmal sig hvarandra, lag och konstituerad myndighet årertogo sitt välde, och alltiug var särdigt utom dessa staters representanters insläppande i kongressen. Men här kom kongressen emellan och sade: ) ären alls icke stater och j fån icke bli representerade.