Göteborgsposten – 2 februari 1867, sida 1

ntjugofem-öringar. Lyckan! Mångtydiga begrepp. hvar finnes ridu och hvem har funnit dig? Yngligen söker den hos sitt hjertas utvalda, familjfadren i nhemmets fridtulla sköte, riksdagsmannen eller astadsfullmäktigan i rådsalen, der han hör ljudet af sin egen röst melodiskt dallra genom tlluften, spelaren vid den blankpolerade mahogosnyskifvan, den med kabbalistiska figurer sirade tigröna duken eller det af bränvinsslankar nedsölade simpla kroghordet, drinkaren i det dju friska ruset, sjuklingen i några timmars plågtjfri sömn och den lefnadströtte i grafvens tyrista gömma. Lyoka, kom var mig bevågen!, -I sjunger Robert under det att Bertram hånler ilbakom hans rygg; guld, guld, guld, det är -Hidens lösen, och deri spåra väl ändå till slut de flesta rätta kungsvägen till den flyktiga -Jgudinnan. Nåväl, man har samlat sig en ij skatt, stor eller liten, den är ändå alltid lika kär för egaren och man ser sig om efter en möbel för att säkert förvara den i. Att, liksom draken i sagan, hvila på skatten, går väl föå sig om nätterna, då hufvudkudden anses vara bästa kassakistan, men om dagarne!? Ah, utbrister ni, man har ju kassakistor, kassaskåp och en mängd andra mojenger i sam; ma veg. — Ja, Gudbevars, det är visserligen sannt och godt och väl, men hela verlden har ;jicke råd att lägga sig till dylika obäkliga tingestar. — Nåväl, då skaffar man sig dyrkI fria lås! — Dyrkfria lås? Skönt, det var just sdit vi ville komma. : Detta är således ett önskningsmål, vare sig att min skatt består i kontanter, juveler, i värdepapper eller hvad föremål som helst. Uppsinnandet af dyrkfria lås, lika billiga och framtör allt lika litet konstiga för den som känner hemligheten, som andra icke dyrkfria, kan således anses som ett tidsproblem. Vi sega visserligen konstlås af mångahanda och förträffliga slag, men med dem kan understundom inträffa rätt obehagliga omständigheter. Så påminna vi oss historien om en person här i staden, som, efter en längre tids sjukdom, vid tillfrisknandet förgäfves sökte att Jihågkomma sättet att öppna en honom tillhörig, med konstlås försedd chiffonier, ända tills etter en längre tids förlopp hemligheten åter rann honom i hågen. En annan person inropade på en auktion efter en afliden en dylik möbel, som hade en af lådorna försedd med ett konstlås, till hvars öppnande den aflidne ensamt kände hemligheten och den nuvarande egaren har följaktligen ännu i dag icke kunnat öppna densamma. En yngre tjensteman i ett af statens allmänna verk här i staden har emellertid nylisen uppfunnit ett dyrkfritt lås, hvilket torde lösa problemet. Sävidt man af framställaingen af den enkla idgen och den utförda modeilen, hvilken gifver vid handen ett lyckadt resultat, kan döma, är detta lås på samma gång ytterst enkelt och sålunda billigt. Det kan derjemte inrymmas inom ett otroligt litet rum och öppnas med sullkom ig lätthet. Dertill kommer att nyckeln, hvari det nya at idäen egentligen ligger, är så portativ som möjligt och utan tvisvel skall komma att föredragas framför alla hitulls vanliga. Med kännedom om det vanskliga at att ställa hosroskopet för en uppfinning, vare sig att den än af stor betydenhet eller, såsom denna, af ingen annan vigt än förbättring i konstruktionen af en nödvändighetsartikel, är det ej skäl att profetera någon 5 å — MM aAamaAAAAAA a k —k —4— —ä—ä—kg— — ———— äker framgång åt det nya låset, men enligt hvad de personer trott sig finna, som varit i i tillfälle att taga detsamma i ögonsigte, och bland dessa finnas ej tå, hvilka specielt sörstå dylika saker, torde det med stor fördel kunna användas i det praktiska lifvet. Det gifves många slag af skatter och till de mindre angenima räknas at mängen kronoskatten, kommunalskatten och — hund skatten. I förgår utgick den lagliga betalnings-tiden för de båda sistnämnda och den som nu icka fullgjort allan rätttärdighet i detta hänseende har, hvad den första beträlfir, her Överskultar med deras efterräkningar håg rande vid en icke aflägsen framtids moluhöljla horisont, under det att de arma hund kräk, hvilkas egare eller egarinnor knusslat på semman-, beständigt ha ett hotande Damokles-svärd bängande öfver sina oskälg hufvuden, ty de äro nu, så hundar de äro, sågelfria, och den förste bäste poliskonstapel oher gamin har (bören det I yligtförgätun!) rättighet att släpa dem rackarn i våld. Ty hvar äro de väl, de 90 (säger nittio), som saknas på detta års uppgift? Hafva de skällt ut här på jorden eller svansa de ostämplade omkring på gator och torg, som fyrbenta, glätsande opponenter mot gillande lagar och författningar? istnämnde fall, gören er pligt I rättvisans målsmån, ingen mannamån; egaren eller egarinnan, hög eller låg, må sedermera gerna å slita en hund för besväret! Måndagens Carlsbal och hr Emil Buhrnans konsert i Thorsdags, veckans enda nöjen, 2 I. mL ha 233.