Göteborgsposten – 30 januari 1867, sida 2

(-ssohde. Försvarsfragan far sig nu ett kärskildt utskott, hvarinom densamma skall kunna föras hän mot sin lösning. Antagligt är, att män af olika åsigter angående sattet tör försvarsverkets organisering skola få plats derinom. Säkert är, att i så fall afven debatterna skola blifva särdeles lifliga, ja, heta, ty vaken är af den mest omsattande igt för hela landet, och ingendera sidan skall gerna vilja vika en hårsmån från sin intagna sdAndpunbe. Emellertid vill det dock synas, som att den sidan skall komma att få öfvervigt inom riksdagen, som vill närma sig nationalbevapningens stora mål på en väg, hvilken ej utsatter landet för stark ekonomisk förvirring och taran al att, i händelse en stark europeisk konvulsion skulle inträffa, stå midt uppe i organisationsarbetet med oöfvade trupper. Ett uttryck för denna sida, hvilken närmast anslutit sig till landtiorsvarskomiteens torslag, at hvilket äfven konungen nyligen gitvit sitt indirekta bifall, är den af hr 4. C. Raab väckta motion i försvarsfrågan. Det våsentligaste i denna motion är, att den vill bibehållandet at den indelta armeen, men med förandring i aflöningssättet, och föreslår, att alla militieboställena skola utarrenderas, dels på det att lönerna må bli på ett mera öfverensstämmande sätt fördelade, än hvad nu är fallet, och dels för att staten må kunna mera disponera öfver officerare och underotsicerare, än nu. En annan vigtig punkt deri är, att tjenstetiden för den indelta armeen förändras, i ändamål att ständigt hatva der en kraftig och ungdomlig kärna, så alt den bestämmes vill 6 eller högst 10 år. Denna reform skall onekligen högst betydligt törändra den indelta armeens hela karakter och utseende samt vederlägga de flesta af de anmärkningar, som nu göras mot denna del at försvarsverket, åtminstono tills en fullständig solkbeväpning hunnit organiseras. På samma gång armeen härigenom blir befriad trån det nu ej ringa antal at gamla soldater, hvilka, huru modiga och tappra de än må vara, likväl försvåra rörelserna och göra truppen väl tung, är den ur rullorna utgående soldaten ännu i blomman af sin mandomsålder och behötver ej tynga såsom orkeslös på hvarken statens eller kommunens tillgångar. Derjemte ökas landstormen med goda, vapenötvade och kraftiga elementer, hvilka känna disciplinens bud och kunna meddela den kraft och styrka åt trup pen, som bli en följd deraf. Genom militieboställenas utarrendering