Göteborgsposten – 30 januari 1867, sida 1

a f kontoret på dryga vilkor hvar tredje månar måste omsätta. I andra kammaren framställdes äfven an märkningar mot statsregleringspropositionen men de hvilade på helt annan grund än i för ssSta kammaren. I denna ville oppositioner ssöra den populära ministören ett hufvud kor tare, figurligt taladt naturligtvis. I den andra åter ville anmärkningsställarne göra sig sjelf va en aln längre inför de öfriga ledamöterna och inför de aktade komittenterna de ihemma. Det var således egentligen ett litet maskerad-divertissement som åstadkoms, men för satt vara improviseradt tog det sig ej så Lilla ut. Onekligen nedtöll regeringens tramställning om en särskild vapenskatt såsom en bomb på alla dem, hvilka hittills med så mycken entusiasm talat om ett helt folk i vapen?. Om regeringen icke lyssnat till det allmänna ropet på vapen och ej begärt ett stort anslag för vapenanskaffning, så hade regeringen ganska säkert bittert klandrats dersöre. Nu begäres ett anslag i angifven syftning, och så slå två tredjedelar af entusiasterna till reträtt. Det beror på riksdagen att afgöra om försvarsverkets fullständiga organisation skall töregå vapenavskalfningen, eller tvertom. I förra fallet är det ingen brådska med vapenskattens utkrälvande. I alla händelser blir det ytterst kinkigt för statsutskottet att bestämdt afgöra, hvilken gevärsmodell som är bäst och derför bör antagas, då denna fråga långt itrån är nöjaktigt utredd. Sannolikt skall riksdagen i detta fall förfara som ständerna tillförne gjort, nemligen ötverlemna bestämningsrätten till regeringen, med underförstådd rättighet för riksdagen att sedan klandra regeringen om den icke nöjaktigt löst det invecklade problemet. Thorsdagen d. 24 var likaledes en märklig, men derjemte en ganska mödosam dag i begge kamrarne. Särdeles tröttsam var den för talmännen, som då, endast med ett par timmars middagsrast, hela dagen sysselsattes med det odrägliga arbetet att upprepa dessa tusentals namn på älskande som ha gqval och älskande som ha roligt med hänsyn till de då pågåonde atskotts -len. Det är klart, att dessa val icke kunde öfverlemnas åt slumpens afgörande. Forberedande sammankomster och enskilda öfverläggningar höllos, komitåer nedsattes, förslagslistor och kontra-törslag uppgjordes. Naturligtvis ansträngde sig den oppositionella fraktionen i första kammaren till det aldra yttersta, att blifva manstarkt representerad i de vigtigaste utskotten. Men dessa anspråk afvisades på det bestämdaste. Kammarens majoritet uppgjorde sina vallistor med stor enighet och i konseqvent liberal syftning. IIvarken grefvarne Hamilton och Mörner eller riksarkivarien Nordström kunde inrymmas i något utskott. Endast derföre att gretve Erik Sparre på många riksdagar fungerat såsom ordförande i lagutskottet bibehölls han der, och hr Schartau placerades i bankoutskottet omedan han tilltörne varit fullmäktig i banken, hvadan hans erfarenhet der ansågs blikva till gagn. I bevillningsutskottet insattes ingen enda proektionist och man kan deraf sluta sig till kammarens benägenhet för frihandelssystemet, astän jordbruksintresset ingalunda är genom le skedda valen tillbakasatt. Märkligast var ut ryttmästaren P. v. Möller fick ett rum i agutskottet. Orsaken dertill torde vara att letta utskott, sedan ekonomiutskottot ej mera innes till, kommer att behandla åtskilliga frå5or rörande den ekonomiska lagstiftningen, synnerhet den del deraf som direkt berör ordbruket, dervid hr Möllers sakkännedom kan -om a till nytta. Men i så fall torde profesor Arrhenius, landtbruksakademiens sekreteare, varit vida mera lämplig. Den anti-miisteriella fraktionen, förstärkt med de prohiitiva inom första kammaren, befunnos utgöra I ögst 28, noga räknadt endäst 25, och kom-je ner således under hela riksdagen att vara be11 ydligt underlägsen. 3 AAAAA iHZHinini.ii me