Göteborgsposten – 30 januari 1867, sida 1

der — ett saktum som han med stolthet berättade för en hvar han kunde så att lyssna på sig. — Ilan ser icke pa priset, miss, yttrade han till miss Bordillion; kläderna skola vara af de allra bästa, och jag skall skära till dem väl, sade han. Han är en af de trefligaste herrar jag någousin tagit mått af, hvilket man icke skulle kunna tro att döma af hans ansigtsdrag, ty de äro mycket högdragna. — Jag tyckte ej att han såg högdragen ut, mr Minn, svarade miss Bordillion. Han är en person med mycket godt utseende. — Icko högdragen till uttrycket, miss; det kan icke vara angenämare; men till formen så mycket mera. Det är i det afseendet med hans ansigte som med lord Danes till exempel. Han vill ha kläderna färdiga nästan förr än jag hinner med, och derföre har Jag satt till med riktig ångkraft. Detta är hans namn, mina damer. Mr Minn sprang in till sin disk, kom tillbaka med en öppen beställningsbok och pekade på ett namn skrifvet i mr Minns egen stil, hvilken var mycket liten och petig. De båda damerna kastade en blick i boken och läste. William Lydney, Esg. Sailors Rest. Då de vände sig från den sällskapslike lille skräddaren, passerade squire Lester händelsevis förbi. Han lyftade blott på hatten för miss Bordillion, mot hvilken han visat sig mycket kall alltifråa hins sons giftermål; men Margareta hejdade honom, berättande om den fara Maria varit utsatt för och att den skeppsbrutne unge man