Göteborgsposten – 30 januari 1867, sida 1

nen hade räddat hennes lif. Mr Lester skrattade deråt, men tadlade sin dotter för att ha varit så oförständig. Lord Dance kom upp medan de talade och hörde äfven nyheten. I — Hvem är den unge mannen, kan jag undra? utropade mr Lester. Jag måste säga ett ord af tack till hoInom, förmodar jag; men detta rättfärdigar icke Marias oförsigtighet. I — Det är en ung amcrikanare, sade lord Dane som da kom rakt från sitt möte med mrs Ravensbird. Den storväxte gamle man som vi sägo lyftad ur lifr äddningsbåten var äfven en amerikanare och passagerare på skeppet. — Slägtingar? — Nej, blott reskamrater. Jag förmodar att största delen af folket ombord på skeppet voro yankees, fortfor. lorden. Men jag är glad att han var nära er, miss Lester. — Hon skulle ej stå här nu, om han ej varit det, anmärkte miss Bordillion varmt. — Hvad är hans namn? frågade mr Lester. — Lindon, eller något dylikt namn, sade lord Dane. — Han heter Lydney, rättade miss Bordillion. I — Ack, ja; Lydney. Jag anmärkte just att det var ett besynnerligt namn, då Ravensbirds hustru för en liten stund sedan nämnde det för mig. — Ja, åtskilliga amorikanskai nama äro besyanerlig a 103, anmärkte mr Loster likgiltigt, då de semtalan le skilj des åt.