Göteborgsposten – 29 januari 1867, sida 1

on slog om sir, såsom jag sagt er, och ville ej ha honom. Det var en oförklarlig nyck af henne. Min hustru var kammorjungfru åt lady Adelaide på den tiden, och hon visste om afslaget och omtalade det för mig, men vi ha ingenting nämnt derom. Det var ej i allmänhet bekant att det var något ömmare förhållande emellan dem — Kanhända var det ej så särdeles ömt. — Ack jo, det var det verkligen, sir; när han var den obetydlige Herbert Dane. svarade Ravensbird. Ack, röga tänkte han då, och lady Adelaide ej heller, att han skulle bli hvad han nu är — lord af Danesheld. — Och han har ej gift sig, säger ni? — UI ännu; och det finnes ingen arfvinge. Om han skulle dö, skall namnet dö ut. Man tror att han kanhända skall gifta sig nu, sedau han kommit hem för att bosätta sig. Mr IIome svarade ej. Han vände sitt ansigte mot väggen och ingenting kunde ses af honom annat än hans silfverhvita hår och bgonskärmen. XIX. Skrinet, som sjön kastade upp. Det var en liflig scen, icke mindre tilldragande genom dess uppblandning med sorgsenhet, och solen sken ned öfver den i all sin klarhet liksom på spe. Man skulle kunnat tro att en marknad hölls på Daneshelds