Göteborgsposten – 26 januari 1867, sida 1

deles utmattad. Vill ni föra ett bud till honom från mig, mrs Ravensbird? Säg att jag, lord Dane, skall vara lycklig af att få lemna honom all den hjelp som står i min makt, och om han vill att jag gör honom ett besök, så kan det ske genast. Mrs Ravensbird sprang uppför trapiorna till främlingens rum och kom straxt derefter tillbaka, skakande på hufvudet. — Jag vill hålla hvad som helst på att det är en gammal tjurskallertill ungkarl, utropade hon; han tyckes vara rädd för att ens se på oss. Och er vill han ej se, mylord. Jag kallar detta ett ohyfsadt beteende af honom. Min helsning till lord Dane, sade han, men säg honom att jag önskar lefva för mig sjelf och söker blott hvila. Jag vill ännu ej göra bekantskap med någon. Jag vill framföra min vördnad för mylord när jag blir bättre. Några af dessa amerikanare förstå ej hvad vanlig höfiighet vill säga. — Mycket bra, svarade lord Dane, ej alls smickrad öfver att hans vänliga anbud blifvit förkastadt, jag skall ej besvära honom vidare; han kan besöka mig när han behagar, ifall han så vill. IIuru är det med den stackars sjömannen ? — Han ligger äfven till sängs. svarade Sophie, stackars karl! Jag hade mycket att göra med hans hufvud i natt! Jag tror att jag plåstrade dermed mer än en timma. Han tyckes ej veta huru han blifvit sårad. Han måste ha stött det emot någonting hvasst, tror jag. Jag