Göteborgsposten – 26 januari 1867, sida 1

önskar or en god dag. mylord, om ni ämnar gå. Tack för besöket. Då lord Dane återvände från Sallors Rest till slottet, nalkades mr Lydney det förra från stranden. Lord Dane såg ej åt det hållet och blef toljaktligen ej varse honom. — Hvem var denne gentleman? trågade mr Lydney värdinnan, hvilken följt mylord genom dörren och nu stod och såg etter honom. — Det var lord Dane, sir. — Lord Dane! upprepade han förvånad. Huru ung han ser ut! Sophie kände sig nästan förolämpad på lord Danes vägnar. — Trodde ni att han var gammal? frågade hon. Hvarföre trodde ni det? En kort paus, och mr Lydney brast i skratt. — Jag hade föreställt mig honom sådan, svarade han. Ni har talat om denne lord Dane såsom herre till Danesheld och jag tänkte mig honom genast såsom en vördnadsvärd man med ett hår lika hvitt som min olyckskamrats deruppe, eller änun hvitare. IIan är en stor vacker man och ser helt ung ut. — Alla af familjen Dane äro vackra. Han kom för att göra förfrågningar om er och den gamle gentlemannen och erbjöd sig att göra honom ett aesök. Han sade sig vilja göra honom de tjenster han kunde. Jag framförde budskapet till mr Home, men han ville ej se honom och mylord gick bort helt förtretad. (Forts.)