Göteborgsposten – 25 januari 1867, sida 2

skof, äfven om det ej blefve längre än på ett år, skulle medföra fara. Att detta anförande nu offentliggjorts, harleder sig antagligen derel, dels att regeringen härmed velat förekomma hättiga angrepp från riksdagen, derför att ej något nytt förslag i försvarsfrågan at regeringen utarbetats, och dels att konungen velat påpeka faran at att redan nu i dessa med stora krigsoroligheter hotande tider vidtaga en så genomgripande forändring i atseende på torsvarsverket, som den de ilrigaste förtäktarena af nationalbeväpningen vilja genomdritva. Det är neml. solklart, att indelningsverkets upphåtvande i ett nu och dess kapitalisering skulle i dessa penningbistra tider sa starkt beröra en mängd intressen, att deraf mera ondt än godt skulle följa, likasom en så genomgripande sorändring i hela vårt lands förhållanden torde kräfva en så lång tid för sitt utförande, att vi möjligen skulle, om fara plötsligt skulle hota, stå utan något öfvadt manskap och ätven utan de mesder till försvarsverkets underhåll, som indelningsverket nu lemnar; ty ingen kan väl rimligtvis begära, att den svenska allmogen skall i dessa tider betungas med kapitalisering på en gång at de naturalier, den jord och öfriga prestanda, som den nu utreder till indelningsverket. En dylik, så många intressen borörande förändring fordrar tid och lugu lör sitt sutförande — men tid att vänta sakna vi nu alldeles, och hvem kan väl beräkna huru länge lugnet skall vara 0ss beskardt? Man skall måhända törebiå 08, att vi icke äro vänner af nationalbevåpningen, då vi nu kunna taga parti för indelningsverkets bibehållande tillsvidare. Men just derför, utt vi äro nationalbeväpningens vänner, förorda vi, att man, utom det att den allmänna politiska ställningen ej gerna tillåter några större experimenter, icke gör denna nationalbeväpnings 5 genomförande till ett brådskande hastverk, så et att den blir alltför betungande tor folket och e-dermed äfven ställer detta ovänligt mot un densumma. För att vinna målet, måste man vilja medlen och icke rånna hufvudet i vägåsgen, då det gäller attt jemka meningarne, för att kunna så fram åtminstone något. Att må let tydligt utredes samt ställes klart och bestämdt för en och hvar, ar önskligt, och vi kunna hoppas, att detta skall under innevarande riksdag ske, tack vare nationalbeväpningens många vänner både der och öfverallt ad linom landet. Men det är ej nog härmed, or lutan är det önskligt, att riksdagen ärven omon sorgstullt utreder, huru och när landet skall kunna omtatta nationalbeväpningen i hela dess a-sutstrackning; desslikes att riksdagen tillser, ch suuru längt vi redan nu genast kunna komma ärsfram mot målet, utan att derför äfventyra det faran kommer öfver oss midt i vårt omstöpningsarbete, då vi ännu stå med alldeles oöträI vade skaror. . Alldenstund II. M:t konungen i sitt anch törande till statsrådsprotokollet visar sig hafIlva uppgaitvit vissa punkter i regeringens vid Zorjsistl. riksdag framlagda förslag i försvarstråen-gan och mera obetingadt anslutit sig till det at komiteen för försvarsväsendets ordnande afgifna törslag, samt nu särskilt framhållit detta såsom utvisande hvilken väg man bör följa, för att nå målet, som är för oss alla gemenFSamt: hela folkets beväpning och öfvande — torde vi göra läsaren en tjenst, då vi här meddela hutvudinnehället af detta förslag: Komitäen vill att den stående armbens son I styrka skall ökas från 30,000 man, som den se-nu är, till 50,000 man med en inom kort tid stridstärdig reserv af omkring 20,000 man, hvarigenom den egeutliga krigsfoten komme uk-att uppgå till omkring 70,000 man. lartill gar skulle då ytterligare komma nödiga exercisdepöter för det ersättningsmanskap, som elfte! hand måste inkallas och soldatbildas till syl lande af de luckor, som krigets gång måste rer 1 s119 de ing er — — — , H — åstadkomma i sältarmöen. Till vinnande hära vill komitken, att armåen skall förses mec m. oundgängligen nödigt betäl för 70,000 man hvartill i armeens nuvarande organisation re ram, dan tillgång, ehuru otillräckligt, förefinnes till latt undernesålet skall erhålla en för dess full sfrå-tjentbarhet nödig utbildning samt att till ar imn-mcens förstärkning i manskap skall uttaga Det-4 ur hvarje af 5 beväringsklasser, för at örst medelst öfning tillsammans med stamsolde det terna sommartiden — 1:sta året, inberäknacd tilllrekryttiden, 2 månader och de 3 följande åre irtilly månad — erhålla så fullständig solda ande byduing, atv man kan anse sig berättigad a när-genast föra den mot fienden med anspråk uppden grad af stridbarhet, som fältkrigets rö —