Göteborgsposten – 25 januari 1867, sida 2

—k— — —— —— Sophie. Han bor på Dane Castle. Han var nere i nattji då lifräddningsbåten förde mr Lydney och de öfriga i land. 1 Ack himmel! hvilket förfärligt skeppsbrott detta var! Allt det skämtsamma i mr Lydneys ansigte försvann vid denna erinran och efterträddes af ett uttryck af allvarlig sorg. Han dolde för ett par sekunder sina ögon med handen. f — Jag vaknade tre gånger i natt, och hvarje gäng som jag sof hade jag hela scenen framför mig, sade han i låg ton. Jag känner att den skall förekomma i mina drömmar under en lång tid. — Ni måste vara tacksam för att ni befinner er bland de få räddades antal, sir. — Jag är det också, svarade han mycket lugnt. När båten sattes ut, vidrörde gentlemannen deruppe min arm osh yttrade: Åag går uti den, det torde vara en möjlighet till räddning. Jag steg uti den med honom, utan att likväl tro att någon möjlighet till räddning fanns för oss hvarken i båten eller på skeppet. — Hvar gjorde han af sina kläder? frågade Sophie. — Han sprang upp på däck utan dem, kastad ur sin Lädd. En stor varm klädeskappa, som han kastat öfver sig, förlorades i vattnet. — Han syntes vrra illamående i natt, tyckte jag, oberoende af skeppsbrottet. — Han har varit sjuk under hela resan. Något iare lidande, tror jag. Ah! redan färdigt! Mrs Ravensbird räckte fram ögonskärmon, som nu var