Göteborgsposten – 25 januari 1867, sida 2

— — — —0C—— A— i komplett skick. Ian sade några smickrande ord om hennes skyndsamhet då han tog den ur hennes händer. — Jag har ej kunnat göra mitt bästa bemödande med den, sade hon. Ni påskyndade mig alltför mycket för det. När vill ni ha frukost, sir? — Straxt. Men låt oss först höra hvad den sjuke gentlemannen önskar. Han är äldre än jag. Mr Lydney gick uppför trapporna med skärmen, och mrs Ravensbird började leta bland sina minnen från sitt eget land. Att hon någonstädes sett vackra anletsdrag med hvilka hans buro likhet, ville hon bestämdt påminna sig, och hon tviflade föga på att hon i sina unga dagar måste ha kännt hans mor i Frankrike. — Mitt hjerta uppvärmdes at hans åsyn från första stunden. Det är möjligt att hans mor var en vän till mig. Under loppet af morgonen gjorde lord Dane en Promenad till Sailors Rest för att göra förfrågningar om de räddade. Richard Ravensbird var ej tillstädes i detta ögonblick, men hans hustru var fullkomligt lika lämplig att emottaga mylord. ILon hade ej förgätit fordna dagar då han den fattige, och obetydlige Herbert Dane, varit road af att kurtisera heune, Sophia Deffloe ; och hennes sätt hade bibehållit vida mera frihet mot honom än någon af hans andra underhafvandes i Danesheld.