Göteborgsposten – 25 januari 1867, sida 1

— Intet utom en plånbok och några panper, som jag händelsevis hade hos mig. Hvad jag önskar att ni skulle göra, forfor han, är något som erfordrar mera skicklighet än att sy i en knapp. Jag vill ha en ögonskärm gjord. Sophie höjde blicken mot de ögon som betraktade henne, lifliga klara ögon, af en mörkgrå färg, och hon undrade på att dessa ögon kunde behöfva en skärm. — Det är för min reskamrat, skyndade han att förklara. Jag har varit uppe på hans rum och han är högst angelägen om att få en ögonskärm. Han hade ondti ögonen under resan, det märkte jag ofta, och ljuset i rummet har i dag på morgonen plågat dem mycket. Han önskar att den blir mycket stor, säger han, och öfvertäckt med mörkblått celler grönt siden samt försedd med linneband att binda den fast med. — Linneband! upprepade Sophie. Ni menar sidenband, sir. — Hvad som helst. Han bryr sig ej om hvad det blir för materialier, blott hans ögon bli skyddade. Jag frågade om jag skulle säga till om frukost för honom, men han tycktes endast vara angeligen om ögonskärmen. Sophie skaffade sig snart de nödvändiga materialierna: ott ark papp och litet siden, fragmevterna af en klädning, och satte sig derefter iill arbetet. Gentlemannen tog plats midt emot henne i en soffa och betraktade henne. Han hade fått den befallning, sade han skrattande, att ej komma upp utan ögonskärmen. — Hvem är han? frågade Sophie, under det hon var sysselsatt med sitt arbete. Han tycktes mig, efter hvad