Göteborgsposten – 25 januari 1867, sida 1

4 OmedJegäåran. MUSVU UVI J Ä Ä son, på samma gång som valet till v. president föll på honom, dermed äfven ombetroddes at amerikanska folket, och att, i händelse Lincoln af en eller annan orsak skulle bli förhindra från sitt embetes utötning, då intaga presidentstolen. Dermed törfaller naturligtvis äfven hans motständares påstående, att Johnson ej är den rätte presidenten, utan blot al en slump blifvit det. Det är just för avt, i händelse al en olycklig slump, förekomma ett farligt interregnum, som v. president väljes. Också hyste man i början de bästa tankar om Johnson, som följde sin söreträdares antagna grundsats, att söka insla en bemedlingens politik. Johnson satte på sitt program främst: försonlighet. Detta behagade visserli gen ej de radikala, hvilka ville helt och hället utrota det gamla olementet i Sydstaterna. och ersätta det med en ny kolonisation från Norden, men den allmänna meningen tycktes. luta åt presidenten, och de radikala kände sig icke tillräckligt starka att ännu våga Öppet angripa honom, hvarigenom också mot ett al honom afgilvet veto ej tillräcklig majoritet kunde i senaten vinnas, för att neutralisera det. Yrogen sin förut hysta åsigt, att ingen stat eger rätt att utträda ur Unionen, uttalade Johnson ånyo detta sitt program, men med det tillägg, att ej heller någon stat kunde ur kongressen. uteslutas, sedan den underkastat sig och förbundit sig att letva efter bestående lagar. Detta var i konseqvens med Johnsons försonlighetspolik och ett moment i denna. De bestående lagarne upptogo äfven alla slafvars frigifvande, hvilket Sydstaterna underkastade sig, hvarjemte Johnson uttalade såsom sin mening, att rösträtt inom de olika staterna borde tillkomma de frigifna färgade, hvilka visat sig vara i besittning ar vissa qvalifikationer, såsom t. ex. att kunna från bladet uppläsa landets författning. Ötver denna rösträtts meddelande borde dock, enligt Johnson, de enskilda staterna hvar för sig fatta beslut. Sydstaterna skulle derjemte förklara sig ej vilja betala sin under upproret gjorda statsskuld, men väl bära sin del af Unionens skuld. För att vinna ett slags sanktion af den allmänna opinionen åt detta program, anordnades det stora konservativa unionistiska konventet i Filadelfia, hvilket besöktes af delegerade från alla landsändar, de der visade hvarandra vänligt tillmötesgående och genom resolutioner förklarade sig vilja understödja presidentens rekonstruktionspolitik. De radikala republikanerna rasade, och folket tycktes ännu luta åt Johnsons sida. De törras program var i strid mot presidentens och fordrade, att sådana mått och steg skulle inom Sydstaterna vidtagas, innan dessa finge skicka ombud till kongressen, att man kunde vara säker om, att de ej skulle kunna åter förtrycka negrerna och icke heller ånyo komma till sitt förra inflytande i kongressen. Det förra ville de radikala åstadkomma derigenom, en lag skulle antagas, hvilken förbjöd presidenten tillsätta i Södern till embetsmän personer, som deltagit i upproret — och då hela Södern varit i detta delaktigt, skulle deraf naturliger följa, att Söderns alla embetsman skulle tagas ifrån Norden. Den, som känner, hvilket inflytande embetsmannaskaran utöfvar i Amerikas alla kommunala och sociala förhållanden, skall lätt inse, med hvilken ovilja Södern skulle betrakta ett sådant fölslag, hvilkel äfven afsäg att skaffa Norden ett öfvervägande inflytande på valen. Det senare, eller förhindrandet af Sydstaternas återkommande till sin forna betydelse inom kongressen, ville man tillsvidare förhindra derigenom, att Sydstaterna, som före kriget vid kongressvalen egt rätt att välja i proportion at landets trädt ur Unionen. Det är naturligt, att :