Göteborgsposten – 25 januari 1867, sida 1

en franska lika flytande som hennes egen och nästan mera ren. Hon vände sig förvånad om och såg den yngre resanden iklädd sina torra kläder; det var endast på kläderna hon igenkände honom, ty hon hade kna pt sett honom föregående natt. Madame Sophio tyckte i första ögonblicket att hon aldrig sett en så intagande man. Han var omkring tjugofyra eller tjugofem år. hade en vacker gestalt, flua anletsdrag. mörkt hår och ett mycket intagande sätt att vara! — Monsieur är fransman, anmärkte Sophie med en nigning. — Ni är från Frankrike, hör jag, svarade han med ett småleende. Och något ur humör för tillfället, tror jag. — Ah, monsieur skulle blott för en dag ha sådana tjenare som jag, skulle monsieur finna huru uppretad man kan bli. — Är ni skicklig sömmerska? frågade gentlemannen på engelska; en engelska lika god och ren som hans franska. Mrs Ravensbird försäkrade att det ej fauns bittre sömmerska i verlden än hon sjelf var. Hon hade i sju ar varit elev i ett franskt kloster, sade hon. Önskade monsieur få en knapp isydd? Gentlemannen smålog. Hade det varit endast detta, trodde han att han skulle gjort det sjelf utan att besvära henne, blott hon skaffat honom nål och tråd. — Jag hade sådana saker med mig, fortfor han, men de gingo till botten tillika med mina öfriga effekter. — Har ni ej räddat något, sir?