Göteborgsposten – 24 januari 1867, sida 1

0 APTT BI I nuer N:0 9 A —————— För att scoulagera åtskilliga ledamöter som ej så plats i ordinarie utskottet, är det ganska välbetänkt att extraordinarie utskott nedsättas. Troligen fattas beslut om sådana utskott i begge kamrarne. Bland dessa utskott är det för försvarsväsendets ordnande ojemförligt vigtigast. Men om statsutskottets ledamöter i andra kammaren skola visa sig benägna att afstå från behandlingen äfven af denna vigtiga organisationsfråga, torde vara tvitvelaktigt. — I ett särskildt utskott för undervisningsväsendet torde alla, eller flertalet, af riksdagens skolkarlar insättas, och torde väl detta, enär alla dessa ha ordet i sin makt, icke blifva det utskott der man kommer att tala minst. Bankoutskottet torde bli af större vigt vid denna än vid flera föregående riksdagar. Man fordrar ju att grunderna för de enskilda bankernas verksamhet skola omarbetas. Och målsmännen för jordbruksintresset skola sannolikt derjemte fordra, att bankens utlåningerörelse skall utsträckas så långt som möjligt med anlitande af alla disponibla sonder, och lite till. En fullt trovärdig man har omtalat en tilldragelse från ett at de norra länen, hvilken är rätt kuriös. I nämnde län är landshöfdingen icke ordförande i landstinget. Aftonen före dettas sammanträdande möttes ledamöterna för att samråda om landstingets riksdagsmannaval. Man blef ense om att icke välja landsherren. Derom blef han underrättad. Stor vrede! Dagen derpå skulle valet töretagas, mer uppsköls på någras yrkande; de och landsherren hoppades på en omkastning. Förgäfves! Andra dagea inställde sig landsherren i tinget och höll ett vackert tal, som slutade dermed, att han undanbad sig komma i fråga vid valet. Man blef förvånad öfver denna fullkomligt opåkallade åtgärd. Före tingets afslutande besöktes landsherren af en bland dettas ledamöter, som oförbehållsamt underrättades derom att de besvär, som hos länsstyrelsen blifvit anförda, så väl mot den besökandes som en annan landstingsmans val till riksdagsman, skulle godkännas — och skedde så äfven ganska riktigt. Medgit, deri ligger stil, åtskilligt annat oberäknadt. Länsstyrelsens ena beslut är redan undanröjdt och det andra blir troligen så äfven, Ni har naturligtvis observerat att Stockholms skarpskytteförening i afseende på trågan om nationalförsvaret meddelat en meningsyttring i stor stil. Huruvida föreningen deri skjutit öfver målet eller icke, är at föga betydenhet. Välmeningen är dock obestridlig. Om föreningen träffat det rätta, i afseeude på den stora frågans lösning, tillkommer de sakkunniga att afgöra. Men i hög grad märkligt är dock, att föreningens öfverbefälhatvare, gretve Adlersparre, hvars varma intresse för och insigter uti nationalförsvaret icke kunna jäfvas, förklarade sig icke kunna mer än till en del biträda den ofvan omtalta meningsyttringen. Det är klart att han blef replikerad, man kan tillochmed säga: tillrättavisad; samma öde drabbade en notarie Lindbohm, som också fördristade sig uttala en mot föreningsstyrelsen afvikande mening, och som tog indelningsverket, hvilket man sans fagon vill afskaffa, i försvar, hvilket var mycket oklokt af honom, hvadan han också råkade ut för den väldige folkskoleinspektören Meijerberg. Ur M. lemnade två öfverraskande underrätelser: den ena, att enligt hvad kändt vore let oftast icke är kärleken till fäderneslandet, Itan kärleken till Stina eller Greta, som förmår len indelta soldaten att välja krigareyrket, ;ch den andra, att åhvad den indelta armöns ninnen beträffade, finge man ej glömma, att Sverzes ärorikaste tid inträffade innan indelta armn anns till. I afseende på den första upplyslingen kan dock erinras, att om den indelta oldatens kärlek till fäderneslandet icke är så oraskande, visar han dock för sitt yrke en så tor pligatrohet, lydnad och uthållighet ri alla äder, att han deri med framgång kan tälla till ch med med hr Meijerberg. Och skulle han in bli soldat för att tjusa Stina eller Gretar,