Göteborgsposten – 21 januari 1867, sida 1

Å ÖOmedjeguran. Hur det handhar sitt uppdrag, tillhör historien att skildra, ej tal. att förutsäga. Tal. önskade blott att det måtte bli enighet i besluten; och kraft i handlingen, samt att kamrarnes beslut måtte lända till folkets väl. Tal. slutade med en anhållan att få vara innesluten i kammarens vänskap och förtroende. En ansökning från riddarhussekreteraren Brakel att bli antagen till kammarens sekreterare upplästes. Votering derom anställdes och blef hr Brakel utsedd till sekreterare med 96 röster. Frih. C. A. Raab begärde derefter ordet och föreslog att Torsdagen d. 24 d:s måtte bestämmas tör utseende af utskottsledamöter. — Hr Schartau ansåg det ej vara skäl att för länge uppskjuta dessa val och föreslog derför att de mätte löretagas något tidigare, t. ex. på Tislagen eller senast Onsdagen. — Hr Wallenberg hemställde att det mätte ötverlemnas (ll kamrarnes talmän att utsätta dag och tid tör dessa val. — Hr Faxe förordade Onsdagen, grefve Ugglas deremot Torsdagen. — Grefve H. Hamilton förklarade sig nöjd med kammarens blifvande beslut, men önskade för egen del att valen måtte ske genom elektorer, emedan eljest många nya medlemmar kunde bli förbigångna. — På framställd proposiivn beslöts att talmännen i båda kamrarne skulle öfverenskomma om tiden för nämnde val. Kammaren beslöt vidare, på framställning at hrr Wern, Schartau och frih. C. A. Raab, att val af suppleanter i utskottet icke skulle töretagas samma dag samt att deras antal skulle blifva hälften mot de ordinarie ledamöternas. Yrih. Ugglas föreslog att vid justering af kammarens protokoller ledamöternas tal och yttranden icke skola uppläsas, om ej sådant särskildt yrkades; hvilket bitölls. Frih. Sprengtporten inlemnade d fter till ledning för det tillfälliga utskott ui 7 personer, som kommer att utses med uppdrag att utarbeta en arbetsordning för kamrarne, ett af sakkunnige män uppgjordt förslag till en sådan. Talmannen föreslog derpå att tillsätta kammarens kansli under först blitvande plenum i nästa vecka; samt att fyra af kammarens ledamöter skulle få i uppdrag att utse dertill lämpliga personer. I andra kammaren öppnade grosshandl. L. J. Hierta plenum med töljande tal: Mine herrar! Enligt 33 paragrafen i riksdagsordningen skall, innan talmän för kamrarne blifvit utnämnda, ordet i hvardera kammaren föras af den ledamot, som de flesta riksdagar bevistat, och der två eller flere ledamöter i lika många riksdagar deltagit, af den som är till lefnadsåren äldst. Det är till följd af denna föreskrift, som den åran mig wuillfallit, att helsa andra kammarens ledamöter dep första gången de äro församlade, på grund af den förändring som inträdt i nationalrepresentationens sammansättning. Ett sådant ögonblick i en stats lif är fullt af betydelse. Icke minst för oss, m. h, innebär det närvarande ett allvar, af lärdomar om vi kasta blicken tillbaka på det förflutna, af förpligtelser, då vi sända den med våra önskningar in i det obekanta tillkommande. Da för snart sextio år sedan bekymrade fosterländska hjertan, djupt kännande olyckan af den ställning, hvari Sveriges rike hade blifvit bragt genom en onvåldig konungs ovisa sjelfrådighet, räddade det från branten af undergång, var det allmänna tänkesättet ense derom, att samhällets bestånd för framtiden icke vore forsäkradt utan en styrelseförändring och en srundlag, som skulle lemna utrymme äfven åt folkets vilja att göra sig gällande. Men grundlagens stiftare, 1809 års konstitutionsutskott, anmärkte sjelfva, vid föresläendet af den rezeringssorm, som antogs till efterlefnad, att de måste emna sitt verk ofullbordadt. — Fäderneslandets välor, sade de, hade icke medgisvit, att till någon fullständighet samla upplysta medborgares tankar om grunderna för Sveriges tillkommande statsförfatt