Göteborgsposten – 19 januari 1867, sida 1

han hade aldrig, så länge någon i trakten kunde minnas, kallats vid något annat namn än Shad. Hans tillnamn visste ingen, eller ens om han hade något. För nära femton år sedan hade han först blifvit sedd såsom litet barn i gamla Goody Beans sköte. Hon sade att det var hennes dotters barn, hvilken varit flera år borta från hemmet; men Coody Bean var ej känd för sanningskärlek och lyekades ej vinna trovärdighet i afseende på barnets härkomst. — Jo, jag ämnar mig hem, sir, var gossens svar. Jag har varit i skogen för att homta stickor åt mormor. Han talade i barnsligt enfaldig ton; men af hans skarpa ansigte kunde det slutas tiil att denna enfald var antagen. — Har ni varit i skogen för att hemta dessa, Shad? frågade miss Lester med en blick på de qvistar gossen hade i handen. : — Jag hur varit på andra sidan bäcken, miss; jag tycker ej om skogen när träden braka och skaka. — Har ni icke varit i skogen? frågade hon åter betraktande honom skarpt. — Jag var der i går, miss. — Jag menar om ni varit der i afton? — Nej, sade han skakande på hufvudet. Mormor tillsade mig så till skogen och föra hem en god kuipha åt henne, m jag ville ej då jag hörde blåsten; och jag väntar mig bannor för det. CForts.)