Göteborgsposten – 19 januari 1867, sida 1

9 0re. — AIUIHURBLi110 DTM Ar I uuBELY N: v Vv andra började samlas på Gustaf Adolfs torg, der massor af nyfikna, denna gång (märkvärdigt nog!) nästan uteslutande tillhörande det kön, som icke kallas edet täcka, infunnit sig. Snart var samlingen komplett och tåget satte sig i rörelse genom en haie af åskådare, hvilka, smittade af den glada stämning, som syntes råda i slädarne, der konversationen alldeles icke tycktes likna väderleken i kyla, muntert och högljudt förde en noggrann kontroll öfver antalet af de förbipasserande paren, Det var en komplett illustration ull skaldens lifliga målning: eGenom stan en brokig sträcka Far med bjellerklang förbi, Och jag räknar glad hvar snäcka Med en pelsklådd Venus i. Drifvan knarrar, nordanvinden På de sköna i sitt lopp Nyper kinden, Se bvad rosor rinna opp! Fyrtio, fyrtioen, fyrtiotvå — hvad är det här! Har månne hr Widstrands Farist-ider banat sig väg hit öfver Atlanten, ty om vi icke se alltför galet äro damerna i dessa snäckor iförda fullständig manlig kostym. Är ni närsynt, min herre? — Jo något, fröken! — Var då så god och sätt på er vinceneren, så ser ni helt säkert, att det denna gång är icke allenast kläderna, som göra mannen, utan äfven en mängd andra små attributer, t. ex. mustascher och polissonger! — Ah, jag förstår, det är kavaljerer, som gått miste om sina damer, men hvilka ändå, som det heter i ceremonielerna, behagat ansluta sig till cortegen. — Fyrtiotre, fyrtiofyra, fyrtiofem, fyrtiosex! — Fyrtiosex va de, ja! Boreas tillåter inga långa utflykter; efter en hastig trip ut till Kustens hotell, der det glödgade vinet under rådande temperaturförhållanden smakar som nektar och ambrosia, bär det åter hurtigt af till staden igen, och dermed slut på första afdelningen af dagens nöje. Och längre kunna vt icke följa med, ty vi voro icke bland de lycklige dödlige, hvilka sedermera på aftonen i Lilla Börssalen fingo svänga omkring vid dansmusikens ljufliga toner. Men vi veta dock, att denna bal kan anses som en af de mest lifvade och lyckade mera allmänna baler, som på långliga tider afdansats i Göteborg, att anordningarne varit förträffliga och belåtenheten allmän. Och det var ju alltsammans ganska roligt, icke blott för de ärade gästerna, utan äfven och isynnerhet för tillställarne sjelfva. Och nog tyckte väl tomtarne i den vackra salen, att det var bra mycket roligare att se alla dessa grupper af ungdom, helsa och behag, betrakta dessa strålande ögon, dessa leende läppar, lyssna till dessa balfqväfda visor, hvartill ungdom och hopp känna både ord och melodi, att blanda sig in bland de glada skarorna och, osynliga, bli tredje man i det förtroligaste mellan-fyra-ögon, än att sitta hopkrupna i en vrå och skåda på hrr stadsfullmäktiges allvarsamma rader och då och då nicka till under de ändlösa diskussionerna. Men, ladies and gentlemen, Januari månad är en farlig månad för hjertsjukdomar, det har en af våra filfigaste jurister sagt. Varen derföre på er vakt, ty juristerna de känna nog menniskohjertat — åtminstone på andra, Detta var Onsdagen! Kom så Thorsdagen, nära nog lika kall, lika blåsig, men det oaktadt såg man vid middagstiden en ganska lång file af slädar genom Masthuggsalleen kila in i staden, passerande de förnämsta gatorna och derefter raskt åter styra kosan tillbaka till Masthugget, hvaritrån det väl arrangerade slädpartiet, om vi ej misstaga oss, nästan uteslutande bestående af sällskapet Myrstackens medlemmar, utgått. SEAN EJ EE —L LL