Göteborgsposten – 18 januari 1867, sida 1

— Har det blifvit fullt afgjordt hvilka angriparne voro? — Nej. Cattley hyser misstankar mot två personer; men han kan ej säga något bestämdt och polisen kunde spara sig besväret så länge. — Jag föreställer mig att ni är böjd för att vara mycket mild. Lord Dane skrattade: hon visste knappt om han var det eller icke. — Är mr Lester i matsalen? frågade han. — Jag förmodar det: jag lemnade honom der. Han måste ha fallit i sömn. Med ett ord af ursäkt lemnade lord Dane henne och gick att söka mr Lester. Han fann honom ej i matsalen, utan i ett litet rum på andra sidan om förstugan, kalladt hans studerkammare. Han satt vid sin skrifpulpet med en hop papper framför sig. Hans ansigte uttryckte bekymmer. Lord Dane satte sig ned och anhöll lugnt om hans dotters hand, med en antydan på det arrangement som han nyss framställt för lady Adelaide. Hade det ej varit för denna brydsamma omständighets skull, hade mr Lester blifvit förtjust åt anbudet. Det var det bästa han någonsin väntat skulle falla på Marias lott. Han satt försjunken i tankar och gaf ej något svar. Det var å ena sidan omöjligt att afträda hennes förmögenhet; å den andra fann hsn det vara lika omöjligt att antaga ett sådant arrangement som det lord Dane föreslagit. Mr Lester hade alltid varit ytterst känslig för grannarnes och verldens opinion om honom och han frågade