Göteborgsposten – 18 januari 1867, sida 1

att Norge skall häfda sin ställning, ty om Sverige nu lyckas att så sin önskan igenom, skulle Danmark för alltid vara uteslutet ur gemenskapen. En god lösning af denna fråga blir först då möjlig, då det blir tre medlemmar i Unionen och då de båda mindre rikena kunna bilda en motvigt mot det större. Tal. tycker ej om de norska norrmännen, men han vill allvarligt tillspörja norrmännen, om icke de ifrigaste skandinaverna deruppe just nu skada Nordens sak. Likasom förr ingen kunde besvara frågan om, hvad som var Danmark och huru långt det sträckte sig, så gäller detta nu om Skandinavien. Många mena dermed, likasom Carl Johan, endast den skandinaviska halfön och viija blott taga Danmark med, om det låter sig med lätthet göras; men Norges sjelfständighet upprätthåller möjligheten deraf för tramtiden, och Dunker bevisar ötverallt, att det endast är gentemot den nuvarande ordningen; so:n han fasthåller vid Norges rätt, men att förhållandot blir helt annat, om Danmark kommer med. Tres faciunt collegium!