Göteborgsposten – 18 januari 1867, sida 1

— Ja; men jag vet ej hvart han gått, svarade lady Adelaide i det hon ringde på klockan. Säg miss Lester att vi vänta henne hit till förmaket, tillade hon vänd tiil betjenten, som infann sig vid ringningen. — Miss Lester har gått ut, mylady. — Ut! I detta stormiga väder! — Hon gick straxt efter dinern, mylady. Hon bad mig att säga att hon gått att dricka the hos miss Bordillion. — Maria gör saker som ingen annan skulle tänka på, utropade lady Adelaide då tjenaren tillslöt dörren. Att gå ut en sådan afton som denna! — Hon måste ha haft något vigtigt motiv för en sådan promenad, anmärkte lord Dane, som sjelf kände sig öfverraskad. — Det vigtiga motivet är hennes egen nyck, eller möjligtvis ett löfte till den gamla miss Bordillion, svarade lady Adelaide hånfullt. Jag undrar på att ej mr Lester förbjuder Maria alt gå dit efter det understöd denna qvinna visade sin niece och Wilfred Lester vid detta giftermål. Detta kommer mig att tänka på en sak som jag vill fråga er om. Huru är det med er uppsyningsman? Jag har hört att han är döende. — Nej, han är ej döende. Jag hoppas att han redan nu skall vara bättre. Han befann sig rätt bra ända tills idag på morgonen, när polisen gjorde ett besök i hans hus och lät honom undergå ett förhör. Jag önskar att de hade varit mindre ifriga. Cattley var ej i ett sådant tillstånd att att han kunde uthärda det.