Göteborgsposten – 17 januari 1867, sida 2

postmärke, d. v. s. inalles 20 öre för rekommenFastighetsköp. Handl. A. J. Lundboms, konkursmassas gård i Lund har törsålis tilll. handlanderna L. J. Lundgren, P. Larsson ochj: G. E. Olin för 33,500 rår. Tio-öres-frimärken. En insändare i en Södermanlands-tidning framställer ett, som det) tyckes, ganska praktiskt och måhända icke outförbart reformförslag, hvilket han hos riksdagsmännen rekommenderar till behjertande. Förslaget rör neml. nedsättning af postportot. till jemna 10 öre. Det har ju blifvit upplyst, att antagandet af ett medelporto, hvilket il sjeltva verket var en större nedsättning, än den nu ifrågasatta, ingalunda minskade postverkets inkomster, och sannolikt skulle icke heller denna nedsättning synnerligen inverkal på samma inkomster. Men äfven om så skulle inträffa, skulle åtgärden medföra en materiel vinst uti den underlättade så att säga andliga samfärdseln och genom öfverensstämmelsen med det antagna decimalsystemet för mynt: räkningen. Postmärkena skulle derigenom blifva mera användbara och utan tvifvel äfven mycket använda såsom skiljemynt i daglig handel och följaktligen äfven för allmogen tillgängligare än de nu äro. Naturligtvis bör korsbandsafgiften nedsättas trån 6 till 5 öre. Femöremärkena skulle blifva lika allmänna som lo-öres, till förmån ej blott tör daglig handel, utan ock vid penningeremisser, hvilka åter borde få rekommenderas för dubbelt derade bret, kanske med tillägg af ett 10-öremarke för hvarje 50 eller 100 rdr såsom assuransafgift. Stadsfullmäktige i Wexjö hafva i skrifvelse till stadsfullmäktige i Karlskrona, med anledning af gjord hemställan, tillkännagifvit att, ehuru de på det varmaste intresserat sig för öppnande at en jernvägsförbindelse mellan residensstäderna i Kronobergs, Kalmar och Blekinge län och erkänna den oberäkneliga vigten af den sålunda föreslagna kommunikationsleden, de likväl med afseende derpå, att framställning gång efter annan aflåtits till K. M:t om anslag till jernvägsbyggnader för Wexjö samhälle, ansågo sig icke för närvarande böra vidtaga någon särskilt åtgärd för ändamålet. Från Sundsvall skritves d. 9 d:s: Mötet i Lördags i fråga om röstberäkningsgrunden vid val af stadsfullmäktige var bevistadt af omkr. 40 personer. Sedan en af inbjudarne, handl. Boström, öppnat sammanträdet och utsetts till dess ordförande, delgaf han att tillkomsten af detsamma skett i följd af uppmaningar från flere samhällsmedlemmar för att här få utrönt om och hvilka ändringar i röstskalan man åstundade, samt på hvilket sätt detta skulle låta sig verkställas, om genom eu ömsesidig öfverenskommelse, om eftergift mellan valmännen sjelfve, eller genom att till stadens riksdagsman uttrycka önskningar i syfte att genom motion få frågan behandlad vid riksdagen. Sedan rektor Berggren upplyst att flera motioner i sådan syftning redan vid förra riksdagen förefunnos, och det vore att med visshet emotse äfven dylika skulle uppstå vid nu förestående riksmöte, synnerligast som många andra brister vidlådde nuvarande kommunallag, ehuru måhända för mängden icke så lätt iögonfallande, som den nu sifrågavarande, förenade de närvarande sig i det beslut, att till stadens riksdagsman uttrycka deras önskningar om hans deltagande i de åtgärder, som vid riksdagen kunna förekomma för vinnande af mera likstämmiga Igrunder för dennna rösträtt. Den sköna Helena i Lilla Tomteby, II tian. Kalmar för d. 12 dennes läses: På grund af ordres från kronofogden Rooth, hade kronolänsman K. W. Andersson häktat drängen Olaus Pettersson, tör det att denne skulle med knif hatva tillfogat 16-årige drän, gen Gustat Olsson ett sår i låret, af bvilken åkomma G. O. ännu lärer vara sängliggande. vålder egde rum i Lilla Tomteby, tillhörigt id p i häradshöfd. Lindgren och bebodt af kronofogden Rooth. Genom fem personers vittnesberättelser tycktes likväl våldet hafva tillkommit af — svartsjuka. Olle hade friat och fått : korgen, blitvit ond, tagit hem bränvin, friat I we 1 ånyo nyårsaftonen ute vid en å gården befintlig brunn och der såsom trof eröfrat ett hufvudkläde från Helena Götman, hvilken nu, enligt åklagarens yrkande, skulle icke höras såsom vittne, utan såsom målsegarinna, Olle hade senare på qvällen rusat in i pigstugan, hotat de der innevarande med knif, hvilken grymma framfart naturligtvis skulle hejdas.