Göteborgsposten – 17 januari 1867, sida 2

kommer till en annan, för att bedja er intressera min sak hos miss Lester. Det förflutna hade blifvit klart för henne. Hon hade undrat hvad som förde lord Dane så ofta till deras hus; kanhända hon inom sig funnit ett helt annat motiv: till hans besök. Hennes ansigte glödde fortfarande; men hon försökte frigöra sig från den pinsamma känsla af blygsel hon erfor och höjde sitt hufvud med en stolt åtbörd. — Hvarföre vänder ni er ej till mr Lester i stället för till mig, lord Dane? Lord Dane förklarade hvarföre på det mest grannlaga sätt. I likhet med Daneshelds öfriga innevånare visste han att utsigten att få lemna ifrån sig sin dotters förmögenhet skulle vara ett nästan oöfverstigligt hinder för att mr Lester skulle lemna sitt samtycke till något giftermål som kunde föreslås med henne. Lord Dane önskade dock att få Maria för hennes egen skull, ej för de penningar hon egde; dessa kunde bli qvar hos mr Lester: den förmögenhet han kunde erbjuda henne vore ansenlig och gjorde det obehöfligt för mr Lester att lemna ifrån sig hennes arf. Det var detta han hade önskat meddela lady Adelaide; ty mr Lesters finkänslighet i ponningeangelägenheter var väl känd, och ett sådant meddelande skulle lättare ske från hans egen hustru än från en friare. Det var en ädel tanka. Lady Adelaide fann den så och något af hennes köld smälte bort. Å — Det kan naturligtvis behöfvas en lagkarls biträde för att bringa detta arrangement till stånd, anmärkte lord