Göteborgsposten – 17 januari 1867, sida 2

Dane. Ni skall vara min advokat hos dem båda, skal ni ej det bästa lady Adelaide? Lady Adelaide afgaf ej något omedelbart svar. Det tycktes hvila en tyngd öfver henne och hon reste sig plötsligt från sin stol i en sinnesrörelse som hon ej helt och hållet kunde dölja, drog fönstergardinerna åt sidan och stod blickande ut i den stormiga natten. Lord Dane gaf akt på henne. Var hennes besynnerliga sätt förorsakadt af någon återstod af kärlek till honom? frågade han inom sig, eller var hon förargad på sig sjelf för det olyckliga misstag hon begått och på honom för att ha förorsakadt det? — Maria är för ung för er, lord Dane utbrast hon plötsligt der hon stod vid fönstret; men hon vände sig ej om. — Det är en fråga — jag ber er om förlåtelse lady Adelaide — det är säkert en fråga som torde få lemnas åt henne sjelf och åt mig att afgöra. — Ni är dubbelt så gammal som hon. — Ej alldeles. Det uppstod en lång paus som slutligen bröts af lady Adelaide. — Jag skulle föredraga att vara neutral i denna affär, lord Dane, sade hon i det hon vände tillbaka till sin stol. Om jag ej gynnar era bemödanden att få miss Lesters hand, skall jag åtminstone ej motverka dem. ( Forts.)