Göteborgsposten – 17 januari 1867, sida 1

. DpD IA äl I UUuSCL N:0 9 Vv —— —. .? — — —— — — sanningssökande ande, som i dem öfverallt framträder och låter författarinnans egen älskliga subjektivitet blicka fram mellan de för öfrigt väl tecknade och objektivt hållna gestalterna. Denna anstrykning af mysticisen, egendomlig för den tid under hvilken hon skref, gör att berättelserna utöfva ett intryck, hvilket fäster dem varaktigare i läsarens minne, på samma gång det mera fängslar hans uppmärksamhet. För egendomlighetens skull må här återgifvas följande yttrande af Clara i Familjen Polonius, hvilket just i dessa dagar har en viss märklighet, då den i svensk ötversättning utkomna boken Bebodda verldar af Flam marion gjort så stort uppseende: 4tJag har hört, att vår jord och planeteraa möjligen kunna vara från solen lösryckta stycken, hvilka nu svioga sig, likasom drifna af längtan, kring sitt ursprung. Jag har stundom frågat mig sjelf, om det icke kunde vara en möjlighet, att vi sjelfva kunna, i en sjalavandring al annan natur än den indianerna antaga, lefva ett menniskolif på hvart och ett af dessa klot. Och jag har i min enfald tänkt, att det i så fall vore troligt, att vi börjat på Uranus och i alltjemt mindre kretsgångar närmade oss vårt ursprung, solen. Och eftersom året blir längre, ju fjermare en planet är ifrån denna, och man således väl kunde antaga, att utveckligen vore långsammare samt lifvet längre och mindre rörligt på dessa dunklare klot, så kunde man ju lätt föreställa sig, att vi uti ett allt kortare, men innehållsrikare lif, med en allt friare organisation, så att säga mer och mer öfvervinnande tiden, till sist, efter att hafva lefvat på Merkurius, der tiden måste vara allra kortast, slutligen hamna på solen sjelf, der ett helt annat för oss obekant tidsförhällande måste ega rum. Var det underligt, att J. L. Heiberg började vurma på astronomi (likasom Göthe på färglära och naturfilosofi i allmänhet), då dylika tankar beherrskade hans mor och helt säkert mer än en gång meddelades och funno genljud hos den snillrike sonen? Den nya upplagan at den frejdade försattarinnans verk prydes i ordets verkliga betydelse med en fint utförd teckning af hennes karakter, hvilken framträder deri för oss så älsklig, så blyg och likväl så behaglig, att vi ännu mera gripas af intresse för denna personlighet, om hvars yttre ett väl utfördt porträtt gifver. oes en blott svag söreställning. Förläggaren, som gitvit de samlade skrifterna en god utstyrsel, har åsatt dem ett för danska böcker särdeles billigt pris, eller 1 rdr 33 öre pr del, hvardera om c:a 300 sidor. Hittills äro trenne delar utkomna. Uenrik Wergeland og Hans Samtid at H. Lassen. Christiania, P. T. Mallings Forlagsboghandel. Då vi här hos vår läsande allmänhet anmäla detta i Norges litteratur betydelsefulla och genom sitt innehåll fängslande arbete, sker det med ledsnad öfver, att det inskränkta utrymme, ett dagblad kan egna åt anmälningar at litteraturens alster, förbjuder oss gifva en mera detaljerad och utförlig redogörelse för boken, huru mycket den än är derat förtjent. Wergeland spelar en så betydande roll i hela vårt vestra broderlands nya nationala kulturutveckling, och hans biograf, hr Lassen, är med denna intressanta personlighet och den kamp, hvari Wergeland stod, så nära bekant, att det intressanta i teckningen yttermera förhöjes genom läsarens visshet om att den är sann och trogen äfven i dess mindre detaljer. Med rätta tramhåller förf., att man svårligen kan komma på det klara med Wergelands skaldskap, utan att känna hans hufvuddikt: Skabelsen, Mennesket og Messias, som al Verden har hört tales om; men der er neppe en af titusind, som har vovet at give sig iferd med dets 720 Sider. Det lader sig dog ikke gjöre at springe over det som et letsindigt Ungdomsarbejde; thi naaer vi kommer mod Enden at hans Löbebane, saa staar A — — ———