Göteborgsposten – 14 januari 1867, sida 2

Dödssall. Svenske och norske konsuln i Flensborg G. Munck af Rosenschöld afled i Lund d. 9 d:s öfver 83 år gammal. oOlyckshändelse. Från Falköping skrifves: På säteriet Winsarp i Elfsborgs län inträffade sistl. Julafton den beklagliga olyckshändelsen, att studerandena vid Skara elementarläroverk Karl Ernst och Per Gabriel Boman, söner al fabrikör J. Boman, jemte s. d. tanjunkaren S. Friberger samt vid egendomen anställde stalldrängen J. F. Johansson vådligen drunknade i den i närheten at nämnde egendom flytande ån Ätran. Friberger och den yngre at gossarne, Gabriel, begåtvo sig neml. vid middagstiden i något obetydligt ärende på väg till egendomen Lönnarp, belägen på andra sidan Winsarpssjön, hvarvid de hade att passera, ej blott nämnde sjö, utan äfven ett stycke af ån Åtran som här sammanbinder Winsarpssjön med sjön Lönern. Ehuru sjön var så starkt lagd, att man kunde tärdas derå med åkdon, fruktade likväl fabrikör Bohman, att isen på ån vore mindre säker, hvarför han bad stalldrängen skynda efter, för att bedja dem taga sig till vara för ån. Den äldre at gossarne, Erust, utbad sig då att få medlölja, och efter påtagandet al skridskor hastade de åstad. Då de likväl elter några timmars förlopp ej kommo tillbaka, skickades bud till Lonnarp för att elterfråga dem, hvarvid erhölls den förkrossande underrättelsen, att ingen at dem derstädes den dagen sig infunnit, och man kunde således tydligen förstå, att de drabbats at någon olycka. Detta bekräftade sig äfven, då man vid undersökning på ett öppet ställe at ån påträffade deras hufvudbonader. Vid anställd draggning fann man ätven deras kroppar, liggaude på ötver tre samnars djup. Troligtvis hade törst en eller tvenne at dem kommit i vattnet, och då de andre i alsigt att bistå dem kommit tillstädes, hade väl åtven de af stormen, som den dagen var stark, blifvit nedtörda, hvarvid de alla delat samma öde. Föräldrars och anhörigas sorg och förtviflan ötver denna gräsliga olycka är svår att beskrilva. En veteran. Från Enköping skrifves: ter har en at veteranerna trån 1808 och 1809 årens fälttåg bortgått ur tiden. Sist. Trettondedag jordtästes i Tillinge atskedade korporalen vid Uplands reg. Anders Hjort. Född 1787, var ban knappt 21 år gammal, då han mäste ut alt deltaga i den blodiga kamp, som åren 1808 och 1809 så ärotullt, fast olyckligt, utkämpades i Finland, och hvars nästan alla fältslag han bevistade. Under 1813 och 1814 års fäluåg följde han ock det regemente, som han tillhörde, så att Grossbeeren, Jiterbogk, Dennewitz och Leipzig voro med sina blodiga minuen för honm valbekanta ställen. Oaktadt alla de heta strider, hvarut. han deltog, undgick han dock att blitva på något svårare sätt blesserad, detta likväl icke derför, att han tegt drog sig undan striden. År 1847, vid 60 år ålder, ester att hafva tjent vid regementet 39 år, erhöll han afsked med det vittnesbordet, att han Åutmärkt väl sig skickat, och dock kom aldrig någon yttre utmärkelse den gamle krigsmannen till del, hvilket förefaller desto besynnerligare, som. vi tro, att påminnelser ull vederbörande derom icke saknats. Ingen penning prydde hans bröst, men hans brost egde en bättre prydnad i den sannt kristliga tromheten och redbarheten, som bodde dermom. Hans sannt kristliga sinnelag uppenbarade sig bland annat uti en för gamla krigsmän ej så vanlig blygsamhet, till soljd hvaraf ban sällan orda de om de mödor och saror han i krig utstätt. Endast när ban derom blef tillfrågad, kunde han förmås omtala, huru han ofta i krigstumultet ansett sin död säker, då han säg sina kamrater rundtomkring honom stupa för fiendens kulor. Vid samma tid han erhöll afsked trån regementet, blef han at Tillinge församling enhälligt antagen till dess kyrkovaktare, hvilken belattning ban lika troget och samvetsgrannt utöfvade som forut sin korporalstjenst, ända till dess för 2:ne år sedan de at krigets mödor och åren brutna kroppskrafterna tvungo honom att lemna sin tjensteutösning, men mången sabbatsmorgon syntes han ännu det sista året sträfva på sina giktbrutna ben till den för honom så kära helgedomen. D. 27 sistl. December insomnade den gamle krigaren fridfullt i döden vid nära 80 års ålder. Den odelade aktning och vördnad, som han under sitt långa lif ätnjutit af alla, som lärde känna honom, tolkades med några enkla ord vid hans jordlästning af församlingens