Göteborgsposten – 10 januari 1867, sida 1

Om skogsföröflelsens inverkan. Vi hastzz i denna tidning ofta återkommi till varnasee sramställningar mot en oklol skogsförodelse, dels derför aw den plundra: landet på en egendom, hvilken ej allonas tillhör den nu lefvande generationen, utan äf ven kommande slägten, dels derför att den högsta grad menligt inverkar på våra klima tiska förhållanden och dermed jemväl på landets natur och jordens alstringsförmåga. Der transka jordbrukstidningen Journal dagricul. ture practique innehåller en i detta fall an märkningsvärd uppsats, hvilken visserligen af ser England, hvarest skogarne snart sagd äro nu en saga blott, men likväl måste igen kännas träffa in på flera omständigheter äfver här i landet, hvilka kunna anses för farlig: prognostica. som ovilkorligen måste häfvas Det heter i denna uppsats: Orsaken, hvarför det engelska jordbruke lider, är den, att under senare åren en obe griplig omhvälfning inträdt uti Englands kli matiska förhållanden. Olyckan är, enligt mit förmenande, att det är kallt, då det skulle vara varmt, och då det borde vara töväder störtar regnet ned. Vintern har ej längre rimfrost; våren är blott en våt och smutsig vinter, sommaren är alldeles försvunnen, der är f. n. en ötvergång mellan vår och höst, och i stället för de melankoliska stormar, som för! piskade af löfven eller vräkte omkull de ut gångna träden, utmärker sig sjelfva höster genom denna klara himmel, denna torra luf: och solens glans, om icke värme, som föru tillhörde sommaren. F. n. är väderleksläran kommen alldeles på villospår. Kännetecknen på årstiderna ärc å ade och medeltempåraturen har betyd indrats. Det regnar alltid och likväl