Göteborgsposten – 10 januari 1867, sida 1

hvartill skall detta leda? Och huru länge kan Europa uthärda i detta tillstånd? Det är en nära liggande sanning, att sådana tider, under hvilka förmågan att ställa stora armö6er i fält utgör det väsentligaste vilkoret tör ett lands betydelse, äro i hög grad ogynsamma för de mindre staternas utveckling och sjelfständighet. Derigenom att Preussen uppträdt ej blott som stormakt al första rangen, utan äfven som en stat, bvilken uteslutande hvilar på sin militära organisation, hatva alla stater al andra och tredje rangen i dess närhet, såsom: Danmark, Sverige, Norge, Schweiz, Holland, Belgien o. s. v., förlorat en väåsendilig del af sin törra betydelse. De ha blilvit relativt mindre, Danmark tillochmed absolut mindre. Knappast någon politiker döljer för sig jelf, att införlifniagen af hela Tyskland (kanke det tyska Österrike afven inbegripet) i Preussen och bildandet af en väldig mellaneuropeisk mililärstat med öfver 40 millioner menniskor endast är en tidsfråga (om ej Preusson dessförinnan går upp i Tyskland ?). Lika litet kan man tvifla om, att Preussen skall våga det yttersta, för att fasthålla och utvidga sina eröfringar. Frågan är då blott den, om ett slutligt afgörande af denna stora angelägenhet är tänkbart utan nya blodiga och allmänna strider. Den feberaktiga skakning som ännu hemsöker Europa, och de oräkne liga ryktena om nya allianser mellan stor makterna, sedan den äldre politiska traditio nen kullkastats och någon fördragsrätt o längre erkännes, antyda just icke någon fred lig framtid. Måhända medför det nya åre förvecklingar och strider, hvilka skola ställ: slaget vid Sadowa i skuggan, likasom dej böhmiska fälttåget fördunklade kampen i Sles vig.