förhåller det sig, dess värre, dermed så, att förutsättningen är ett praktiskt felaktigt antagande. AMV erfarenhet, hemtad från vattenledningarne i London, Paris, Hamburg m. fl. orter samt slutligen i Stockholm, ådagalägger såsom obestridligt faktum att förbrukningen i verkligheten icke låter sammantränga sig inom 12 timmar af dygnet utan utbreder sig på 20 a 22 timmar. För att nu såsom exempel anföra förbållandet vid endast Stockholms vattenledning är förbrukningen under 12 timmar omkring 55 proc. uch under de öfriga 12 timmarne af dygnet 45 proc. Orsaken till detta, som det kan synas förvånansvärda förhållande, är den, att utom den tid då förbrukningen är mera allmän och gemensam, fortsätter denna för en del af befolkningen under det att den afslutas endast för en del, allt med ömsesidig vexling samt med variation mellan högsta och lägsta gränsen, hvaremellan ligger en absolut hvila af kort varaktighet, af 2 högst 4 timmar. Till följe af detta faktiska förhållande blifver den medelvattenmängd, som behöfver föras genom hufvudröret å hr Richerts förslag vid alla de tillfällen då reservoiren fylles under förbrukningen, betydligt högre än den vattenmängd som antagits vid uträknandet af den särskilda beredningens tryck-tabell, och dymedelst är således nämnde tabell, med hänsyn till det verkliga förhållandet, oriktig och vilseledande. Annu mera visar sig det underlägsna i hr Richerts förslag om beräknandet tillämpas å rörnätets nordligast belägna del, ty här ädagalägger sig obestridligen det skadliga inflytandet af hufvudrörets dec ntrala läge. Beträffande åter den med hänsyn till vattentillgången för eldsläckning upprättade tryck-tabellen, så saknas här äfven all beräkning för någon mera nordligt belägen brandpost, och säkerligen skall en jemsorelse utvisa att en sådan brandpost uti hr Richerts förslag kommer att lemna 20 å 30 proc. mindre vatten än hvad som sker med tillämpning af hr Leijonanckers förslag. I kortbet sagdt, under det att hr Richerts förslag har till följd att skada den förbrukning, som är mest i behof af tryck och gagna den som är i minsta behof deraf, så lemnar hr Leijonanckers förslag ett stekare och jemnare fördeladt tryck för all den förbrukning för hvilket det starkasto tryck erfordras, Att hr Leijonanckers fördelaktigare tryckförhällande blifver gällande under 1011 af förbrukningstiden har den särskilda beredningen helt och hållet förbisett, ocn detta betydliga förbiseende bidrager i hög grad aw göra det afgifna utlätandet vilseledande. Oaktadt dessa anmärkningar blifvit för hrr stadsfullmäktige framhållne så hafva ändock fullmäktige beslutat att den nya vattenledningen skall utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kapten Richerts senare förslag, och härmed har man vederbörligen gtadfästat en plan, som, grundad på praktiskt felaktiga antaganden, skall åstadkomma en vattenledning, hvilken blifver långt ifrån så god som den borde blifva. Då vid protokolljusteringen en reservant yrkade på att hr Leijonancker måtte få tillfälle att yttra sig rörande hr Richerts senare förslag, afslog hrr fullmäktige detta yrkande. Man har således, ådragande kommunen en ganska betydlig kostnad, först påkallat hr Leijonanckers råd och upplysningar, men sedermera icke följt det ingifna, väl motiverade förslaget. Hvarföre, eller till hvad nytta, har då kommunen fått vidkännas denna dryga utgift? Slutligen hafva hrr fullmäktige för arbetets utförande tillsatt en komit6, ibland hvilkens ledamöter väl förekomma tvenne som förordat det antagna förslaget, men ingen enda som eger praktisk erfarenhet uti ifrågavarande fall. Under sådana förhållanden är det mycket att befara, att kommunen eller konsumenterna framdeles skola få dyrt betala vederbörandes betydliga misstag, för såvida icke ett öfverklagande af beslutet må föranleda derhän, att denna för vår stad vigtiga angelägenhet slutligen må bedömas och afgöras af den verkliga sakkunskapen och icke, såsom nu, af endast en theoretisk beläsenhet, som vid detta fall visat sig oförmögen att på tillfredsställande sätt lösa det föreliggande problemet. Vidtagandet af sistnämnde åtgärd vill Ins. på det allvarligaste tillråda. Göteborg d. 7 Jan. 1867. —pr— —— —-————n——Å— —