Göteborgsposten – 9 januari 1867, sida 2

lefde dem, och om de voro fattiga på händelser i Danesheld, kommo sådana så mycket tätare efteråt, XIV. Willfred Lester får sorger. Ni torde göra anmärkning mot den term som användes i sista kapitlet, nio eller tio år, och måhända tycka att den är obestämdare än den behöfde vara. Men den begagnades med afsigt; ehuru berättelsen snart skall fortskrida efter slutet af det tionde året, måste vi först och främst anteckna slutet af det nionde. Danesheld Hall genljöd af bullrande små fötter och glada röster, ty sex barn hade blifvit födda åt lady Adelaide Lester och hennes man. De hade just ej medfört något lugn i familjen: de skulle ha gjort det mera om de medfört miadre utgifter. Mr Lester var nu en af bekymmer öfverhopad man, ständigt tänkande på huru han bäst skulle kuna gå till mötes de betungande fordringar man hade på honom. Men han trodde fortfarande på sin hustru och älskade henne såsom få män, hunna till hans ålder kunna älska. (Forts.)