Göteborgsposten – 9 januari 1867, sida 2

Göteborgs nya Vattenledning. Till Red. af Göteborgs-Posten. Då hrr Stadsfullmäktiges beslut beträffande den nya vattenledningen för Göteborg är för kommunen af så ingripande vigt, hoppas ins. att den ärade Redaktionen icke skall vägra plats för efterföljande framställning. Som bekant hade den förstärkta komit, som genom Stadsfullmäktiges beslut af den 2 Febr. 1865 blifvit tillsatt för att åt frågan om ny vattenledning för Göteborgs stad gifva erforderlig ytterligare utredning, sedan dels öfverstelöjtnant Leijonancker afgifvit ett förslag till anläggning af vattenledning i Göteborg, dels hrr Blomstrand och Richert, hvar för sig, inlemnat anmärkningar och förslag, afgifvit utt utlåtande, hvaruti bland annat komiten tillstyrker att anläggningsarbetena för vattenledningen utföras i W Ääfverensslämmelse med det af öfverstelöjtnant Leijonancker uppgjorda förslag. Detta förslag inbegriper: vattnets tagande från Delsjön med begagnande af filtrer och 2:ne Servicereservoirer; starkt rörnät med fullt tillräcklig verksamhetsförmåga äfven för framtida behof, med hufvudrör öfver Valasen rakt på staden med öfvergång af Mölndals ån, derefter genom staden och Stampen till vestra ändan af Nya Allen, vidare genom Haga, Masthugget, Pustervik och Majorna samt äfven ledning till Redbergslid, allt med tillhörande utdelningsrör. Dberemot uppträdde hr Richert (som först ifrigt bekämpat förslaget att taga vattnet från Delsjön) med ett alternativ, inbegripande, med samma utgångspunkt, ett något försänkt läge af filtrer, ingen Servicereservoir vid Delsjön, men deremot täckt sådan å berget vid Ahlbostaden, med höjd af 145 fot öfver elfven; svagare rörnåt, med hufvudrör öfver Örgryte till gamla alleen med utgreningar åt Stampen, Staden, Haga, Pustervik, Masthugget och Majorna samt framtida utsträckning åt Gullbergsvass och Redbergslid. Slutligen öfverensstämmer hr Blomstrands förslag hufvudsakligen med hr Leijonanckers, men afviker något beträffande dels filtrer och Service-reservoirer, dels med hänsyn dertill, att hr B, istället för att leda hufvudröret odeladt genom egentliga staden, förser den sistnämnde med vatten medelst en förgrening från sagde hufvudrör, hvarförutan hr B. låter det sist nämnåc passera Mölndalsån på ett enligt hans äåsigt lämpligare ställe. Beträffande hr Richerts förslag hade hr Leijonancker sedermera inkommit med ett längre anförande hvaruti han, med tillgodogörande af den erfarenhet, som vunnits vid förut anlagde vattenledningar, fäller om sagde förslag det slutomdöme, att detsamma åblesve en verklig försämring. Ehuruväl påkallandet af br Leijonanckers biträde ju otvifvelaktigt afsåg att erhålla ett sakkunnigt tillrådande, hvaruppå man kunde lita, ville hrr Stadsfullmäktige, då det nemligen visade sig att hr Richerts alternativa förslag icke öfverrensstämde med hr Leijonanckers, icke längre hysa förtroende till den sistnämnde, utan uppdrog åt en särskild beredning att, i egenskap af en högre bedömande myndighet, yttra sig beträffande husvudriktningen af rörledningen, hvilket uppdrag denna beredning fullgjorde med afgifvande af ett utlåtande af den 11 sistförlidne December, undertecknadt af hrr Ch. Berg, D. Odelstierna och G. R. Dahlander. Sedan hr Richert återigen framställdt ett ånyo modifieradt senare förslag, upptagande ett vidare hufvudrör och högre belägen reservoir, framställer sistberörde beredning såsom ledning för sitt omdöme, bland annat, 2:ne tabeller, hvaruti förekommer jemförelse mellan det effektiva trycket i fot å hr Leijonanckers samt hr Richerts 2:ne förslag. Af den första af dessa tabeller framgär att vid hr Richerts vattenledningar vinnes ett större tryck än vid hr Leijonancke:s, oaktadt de förrnämndes smalare rör, och orsaken till detta förunderliga förhållande förklarar beredningen med anvisning deruppå, att hr Richerts reservoir, som om natten då konsumtionen upphört, fylles genom hufvudledningen från Delsjön, kan om dagen lemna vatten till Masthugget, Majorna och Haga, hvarigenom en mindre vattenmängd behöfver föras fram genom hufvudröret till öfriga delar af stadens område. — Denna anvisning stöder sig på hr Richerts grundförutsättning (pag. 9), den neml., Catt vattenutdelningen till halfva befolkningen skulle ske genom ett hufvudrör öfver Örgryte, direkte från filtrerne vid Pelsjön, och att utdelningen till den andra hälften skall ske från reservoiren vid Haga. Om denna förutsättning egde riktighet, så skulle visserligen ifrågavarande tabell vara, såsom det i betänkandet heter, ungefärligen riktig; men nu