Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. I förliden vecka anmåldes i poliskammaran att från handl. C. Andersson, som har sin bod i en källare i Landalaliden, nattetid bortstulits omkring 60 fö. ost, en sockertopp. vägande 27 fo., åtskilligt kaffe samt socker i lösa strutar, 3 buteljer portvin, samt omkr. 40 rdr i penningar. Stölden hade skett i nyssnämnde bod, till hvilken tjufven banat sig väg genom att sönderbryta ett hänglås, hvilken jemte en bom höll yttre dörren till boden tillstängd, hvarefter dörren, som var mindre stark, äfven blifvit uppbruten. Misstankarne för stölden riktades snart mot för stöld straffade J. Fr. Nilsson, hvilken bodde i närbeten af Anderssons bodlägenhet i Landalatrakten. Denne Nilsson hade sin bostad hos en icke rätt väl känd lamilj vid namn Sköldberg, hvars hufvud, f.d. stadssoldaten Sköldberg, träffades hemma liksom styfsonen Edvard Johansson, glasmästarelärling. och sonen J. A. Sköldberg. Hustru Sköldberg ater hade på morgonen, efter det stölden blifvit begången, i den då rådande förskräckliga snöyran företagit sig den vid sådan väderlek ingalunda behagliga promenaden till ett torp en fjerdedels mil utanför Gamlestaden, för att, såsom hon sedermera uppgaf, göra en visit hos en bekant qvinna derstädes. Hon blef derstades ganska riktigt af polisbetjeningen uppfiskad. Vid den undersökning som anställdes i makarne Sköldbergs bostad anträffades åtskilliga bitar af ost, hvilken handladen Andersson igenkände som sin. Inför dessa fakta, och då hela sällskapet, Nilsson, makarne Sköldberg och båda barnen plötsligt befunno sig ansigte mot ansigte, från olika håll sammanförda af polisen, fann Nilsson för godt att bekänna det han begått stölden och aflade om förloppet dervid följande berättelse, hvilken han i går inför poliskammaren vidhöll. Nilsson hade redan förut med ofvannämnde Edvard Johansson öfverrenskommit att de båda gemensamt skulle begifva sig ut på någon fångst af nästans egendom. Till mål för sin expedition hade Nilsson utsett handl. C. Anderssons bod. För att emellertid med större lätthet kunna bryta sig in behöfde Nilsson ändamålsenliga verktyg och hade derföre åt Edvard Johansson uppdragit att hos nägon