Göteborgsposten – 2 januari 1867, sida 1

— Vill ni taga en luncheon, sir? — Skicka hit Tiffle, sade mr Lester lemnande frågan oafgjord Men luncheon var ett mål som han sällan tog. Tiffle kom in; hennes hvita musslinsförkläde var på, och hennes händer lågo i kors öfver detta förkläde. Hon väntade, men ej ett ord kom öfver mr Lesters läppar. Han tänkte på huru mycket han skulle säga och huru mycket han icke skulle säga. — Har ni något att befalla, sir? Mr Lester yttrade sig derefter i något dunkla ordalag; han gaf qvinnan en vink om händelsen, och att den och den möjligheten kunde inträffa. Mången tjenarinna skulle ej ha förstått hans gåtfulla ordalag; men Tiffles intelligens var af det skarpa slaget. Rum voro gjorda i ordning för hvarje händelse; mr Lesters egna rum, skulle ordnas genast. Skulle allt bli som det varit under den aflidna mrs Lesters tid? skulle de röda silkesdrapiderna — Mr Lester lyftade handen förebrående. Han borde e bli tillfrågad om detaljer som han ej visste något om. Tiffle måste i miss Bordillions frånvaro taga allt på sig sjelf och rätta sig efter sitt eget omdöme. . — Det var mycket bra, svarade Tiffle. Skulle middag behöfvas? Men härå var verkligen mr Lester ur stånd att svara. Han förmodade att sådant skulle behöfvas; han skulle försöka att senare gifva Tiffle besked och underrätta henne