Göteborgsposten – 27 december 1866, sida 1

Ja, jag tror det, svarade han; det är bäst att jag stannar. Men under det lord Dane — vi måsto börja att gifva honom den titel som tillkommer honom — talade, föll hans ögon på Adelaide, och han återkallade sina ord. — Ej i natt, likväl, mrs Corbet, så mycket brådskar det ej. Jag skall tänka på framtida arrangementer i morgon. — Som ni behagar, mylord, svarade mrs Corbet. — Såvida ej ni skulle anse min vistelse i slottet vara något skydd för er, tillade han i det han närmade sig Adelaide och talade i låg ton. I detta fall skall jag qvarstanna. — Tack! Nej, ej för min skull, svarade hon under det en liflig rodnad färgade hennes kinder. Jag har betjeningen att tillgå. — Alldeles som ni önskar. Jag skall telegrafera till Cecilia i morgon. Ni torde tycka om att få ha henno hos er. — Tack, upprepade hon åter. Men både detta svar och det förra afgåfvos liksom mekaniskt och med ett förvirradt uppsende, liksom om hon ej visste hvad hon sade eller var det var fråga om. — Jag får då önska er god natt, lady Adelaide. — God natt, svarade hon och sträckte fram sin hand. Ni skall — naturtigtvis — ha godheten — utdela nödvändiga befallningar ? — Ja, jag svarade han, medan hennes han d låg qvar